"Bruce", franska bakverk och Tudors
Ibland kan den "Höglundska besattheten" vara rätt påfrestande för folk runt omkring, men ibland kan den också vara till nytta för folk runt omkring. Den här dagen var den nog till både och.
Pappas Zappa-besatthet var faktiskt oss till nytta då han tipsade om att Diva Zappa (som dessutom vår älskade hund är döpt efter, ja jag vet) skulle ha en konsutställning på ett franskt café i Soho. Dagdrivarna har ju aldrig nåt bättre för sig så vi tänkte, what the hell och i och med att National Gallery också ligger i Soho ville vi slå två flugor i en smäll.
När vi kom fram och såg skyltfönstret var det första vi tänkte "fuck konst, fika!!!!". Kvinnan som ägde stället blev som vår mamma/mormor och känslan var rätt skön när vi är så långt borta från orginalen. Hon är också den första som någonsin sagt att jag ser svensk ut, hon klappade mig på kinden och sa att jag hade "the swedish happy look". Klassar det som en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. Dock förutsatte hon att alla svenskar älskar senap och hällde en liten sjö på min sallad, men whatever det var ju kakorna som var grejen!
Amanda körde på stort och pekade på en kaka som verkade vara en mix av många olika sorters kakor. Man fick lite känslan av att den som bakat den inte riktigt kunnat bestämma sig för vad som skulle bakas. Det var wienerbrödsbotten med mousse och grädde, samt bär och en bakelse ovanpå själva tårtan som även den var fylld med grädde. Såna kakor såg man sällan på fikat i Biskopsgården, eller vad säger du Mia? ;)
Utställning var faktiskt bra och väldigt häftigt eftersom hon hade sytt direkt i canvas. Det stod även lite roliga saker skrivna på väggarna, vi gillade den här.
För den som inte ser så bra, typ mamma, står det "The eye soft and wet. The eye sees everything. Except who it was that killed Kennedy. I think this happened during a blink."
Här kommer även ett litet kollage av utställningen "Bruce", dedicated to pappa off course.
Sen bar det av till National Gallery men på nåt vis råkade vi hamna på National Portrait Gallery istället och det var ju en jävla tur för av en händelse hade de en Tudors-utställning där! Jag kände benen svagt vika sig under mig när jag förstod att de där bilderna jag googlat upp skulle hänga i orginal mitt framför mig. Pissigt som det ibland är på muséer fick man inte ta några kort men OMG vilka tavlor! När den mest kända tavlan på Anne Boleyn uppenbarade sig för mig kände jag historiens vindslag och kunde inte göra annat än bara stå och stirra i en evighet. Om det är nån som missat det var det ungefär här som den "Höglundska besattheten" blev något påfrestande för mina kära vänner som nog ville gå igenom bilderna lite snabbare än denna Turdors-fantast.
Nu ska jag bara försöka övertala mina föräldrar att åka till Hever Castle när de kommer och hälsar på, det var ju där hon växte upp!
Pappas Zappa-besatthet var faktiskt oss till nytta då han tipsade om att Diva Zappa (som dessutom vår älskade hund är döpt efter, ja jag vet) skulle ha en konsutställning på ett franskt café i Soho. Dagdrivarna har ju aldrig nåt bättre för sig så vi tänkte, what the hell och i och med att National Gallery också ligger i Soho ville vi slå två flugor i en smäll.
När vi kom fram och såg skyltfönstret var det första vi tänkte "fuck konst, fika!!!!". Kvinnan som ägde stället blev som vår mamma/mormor och känslan var rätt skön när vi är så långt borta från orginalen. Hon är också den första som någonsin sagt att jag ser svensk ut, hon klappade mig på kinden och sa att jag hade "the swedish happy look". Klassar det som en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. Dock förutsatte hon att alla svenskar älskar senap och hällde en liten sjö på min sallad, men whatever det var ju kakorna som var grejen!
Amanda körde på stort och pekade på en kaka som verkade vara en mix av många olika sorters kakor. Man fick lite känslan av att den som bakat den inte riktigt kunnat bestämma sig för vad som skulle bakas. Det var wienerbrödsbotten med mousse och grädde, samt bär och en bakelse ovanpå själva tårtan som även den var fylld med grädde. Såna kakor såg man sällan på fikat i Biskopsgården, eller vad säger du Mia? ;)
Utställning var faktiskt bra och väldigt häftigt eftersom hon hade sytt direkt i canvas. Det stod även lite roliga saker skrivna på väggarna, vi gillade den här.
För den som inte ser så bra, typ mamma, står det "The eye soft and wet. The eye sees everything. Except who it was that killed Kennedy. I think this happened during a blink."
Här kommer även ett litet kollage av utställningen "Bruce", dedicated to pappa off course.
Sen bar det av till National Gallery men på nåt vis råkade vi hamna på National Portrait Gallery istället och det var ju en jävla tur för av en händelse hade de en Tudors-utställning där! Jag kände benen svagt vika sig under mig när jag förstod att de där bilderna jag googlat upp skulle hänga i orginal mitt framför mig. Pissigt som det ibland är på muséer fick man inte ta några kort men OMG vilka tavlor! När den mest kända tavlan på Anne Boleyn uppenbarade sig för mig kände jag historiens vindslag och kunde inte göra annat än bara stå och stirra i en evighet. Om det är nån som missat det var det ungefär här som den "Höglundska besattheten" blev något påfrestande för mina kära vänner som nog ville gå igenom bilderna lite snabbare än denna Turdors-fantast.
Nu ska jag bara försöka övertala mina föräldrar att åka till Hever Castle när de kommer och hälsar på, det var ju där hon växte upp!
Kommentarer
Postat av: Maria
den lilla dikten påminde om smiths monolog där i början innan han blir känd och säger nåt om rain....wet.... ;)
Postat av: Anna
serbraut
Postat av: Felicia
Tudors, yey! :D
Trackback
