Stumble in the Stairs

Jaha nu sitter jag här på jobbet och har lunch. Väntar på mina kollegor som är på promenix som jag inte kunde följa med på pga helgens kvarhängande skavsår. Då jag hade lite tid att döda lyssnade jag på Mark Levengoods sommarprogram och fastnade för ett specifikt motto och budskap: "Klaga inte på att det är mörkt, dra ut huvudet ur röven istället." . Efter en period i mitt liv som i alla fall från vissa perspektiv kan betäcknas som aningen mörk och dyster fick jag en sådan där egocentrisk känsla av att det var direkt till mig som Mark sommarpratade. Kom också att tänka på när Mårten säger i Den Bästa Sommaren "Nej nu får det fan i mig vara nog. Förbannade jävla skitvärld". Och lite så är det jag känner just nu faktiskt. Kanske är det inte alls så mörkt runt omkring mig som jag trott, kanske har jag bara haft huvudet i röven i några månader. Men nu får det fan i mig vara nog! :)