Vi är the Ark och vi är här ikväll för att göra slut.
Det regnade vid scenen på Liseberg och jag såg inte ens en glutt av nånting där framme medan vi stod och väntade på det avsked som vi inte ville ta. Men sedan kom magin och samtidigt som scenen började lysa och publiken ljubla, slutade det plötsligt regna.
Även om vi älskar alla låtar var det ju ändå Absolueley no Decorum som vi önskade mest av allt. Och mitt i introt börjar vi känna igen tonerna lite smått...kan det vara...eller? Jo det är den som de öppnar med! Glädjen var total och vi ryste ända från tårna.
Tell me a joke and make me smile
Play me the part, be the star for a while
And absolutely no decorum whatsoever, baby
Gimme a wink, let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Det var en fest av klappande, hoppande, sjungande, skrikande och som alltid avslutades det med Calleth you Cometh I i allsång och vi tog varann i händerna och bara njöt. Fick en sån där känsla av att detta ögonblivk kommer jag komma ihåg. När jag hör mina gamla tonårshjältar kan jag minnas hur det var att trängas där längst fram efter att ha väntat i timmar. Hur hela kroppen värker och hur irritationen på alla människor som trycker på en bubblar inombords. Men också hur all smärta och irritation försvinner så fort musiken börjar spela, och hur en spelning på 2 timmar kan kännas som 10 minuter. Det var 2005, året jag förlorade oskulden som en liten parantes, men det var också året som jag och Alicia var och fick skivor signerade i Örebro. Som av en händelse har jag kvar kort från den gången, då vi fick komma så nära att vi fick krama om dem.
Ja det var tider det, besattheten styrde allt och vi levde som i en bubbla.
Det gör jag nog fortfarande på flera sätt men jag känner ändå att detta är året då jag klivit ut ur många bubblor. För nästan exakt ett år sedan såg jag mina hjältar på exakt samma plats, men mestadels ensam. Varför? Jo för att det var ca tre dagar efter att Amanda fått sin största chock i livet och var tvungen att gå hem till ett brev som väntade på henne. Jag åkte hem till min dåvarande kärlek efter spelningen och tänkte "vilken tur att jag inte har det som Amanda just nu". Idag, ett år senare, är det lätt att se att det har hänt en del. Jag hann få min chock jag med, hann bli kär igen, flytta till London, få en chock till, flytta hem igen och är väl nu tillbaka ungefär där jag började. Fast inte alls egentligen. Det kanske är i princip samma jobb och det är i samma lägenhet jag sitter men det jag vet idag hade jag inte en aning om då, och det jag trodde att jag visste då har jag ingen aning om nu. Det är väl så det är med tid, det rör om saker.
När Ola sa "Vi är the Ark och vi är här ikväll för att göra slut" kände jag att det sammanfattade hela detta året. Det har handlat om att göra slut om och om igen, inte bara för min del utan för folk runt omkring mig. Nu är det dags att se framåt och om detta året blir lika händelserikt gäller det att vi håller i oss. Eller snarare håller i varandra :)
I know that the times are rough but I won't play dead while I'm alive
So hang on and we'll turn up the sound of all the anger in our hearts
Cause right now under this fevering moon I wanna take you for a ride
To the reasons you need, be it hunger or greed
It's okay
Även om vi älskar alla låtar var det ju ändå Absolueley no Decorum som vi önskade mest av allt. Och mitt i introt börjar vi känna igen tonerna lite smått...kan det vara...eller? Jo det är den som de öppnar med! Glädjen var total och vi ryste ända från tårna.
Tell me a joke and make me smile
Play me the part, be the star for a while
And absolutely no decorum whatsoever, baby
Gimme a wink, let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Det var en fest av klappande, hoppande, sjungande, skrikande och som alltid avslutades det med Calleth you Cometh I i allsång och vi tog varann i händerna och bara njöt. Fick en sån där känsla av att detta ögonblivk kommer jag komma ihåg. När jag hör mina gamla tonårshjältar kan jag minnas hur det var att trängas där längst fram efter att ha väntat i timmar. Hur hela kroppen värker och hur irritationen på alla människor som trycker på en bubblar inombords. Men också hur all smärta och irritation försvinner så fort musiken börjar spela, och hur en spelning på 2 timmar kan kännas som 10 minuter. Det var 2005, året jag förlorade oskulden som en liten parantes, men det var också året som jag och Alicia var och fick skivor signerade i Örebro. Som av en händelse har jag kvar kort från den gången, då vi fick komma så nära att vi fick krama om dem.
Ja det var tider det, besattheten styrde allt och vi levde som i en bubbla.
Det gör jag nog fortfarande på flera sätt men jag känner ändå att detta är året då jag klivit ut ur många bubblor. För nästan exakt ett år sedan såg jag mina hjältar på exakt samma plats, men mestadels ensam. Varför? Jo för att det var ca tre dagar efter att Amanda fått sin största chock i livet och var tvungen att gå hem till ett brev som väntade på henne. Jag åkte hem till min dåvarande kärlek efter spelningen och tänkte "vilken tur att jag inte har det som Amanda just nu". Idag, ett år senare, är det lätt att se att det har hänt en del. Jag hann få min chock jag med, hann bli kär igen, flytta till London, få en chock till, flytta hem igen och är väl nu tillbaka ungefär där jag började. Fast inte alls egentligen. Det kanske är i princip samma jobb och det är i samma lägenhet jag sitter men det jag vet idag hade jag inte en aning om då, och det jag trodde att jag visste då har jag ingen aning om nu. Det är väl så det är med tid, det rör om saker.
När Ola sa "Vi är the Ark och vi är här ikväll för att göra slut" kände jag att det sammanfattade hela detta året. Det har handlat om att göra slut om och om igen, inte bara för min del utan för folk runt omkring mig. Nu är det dags att se framåt och om detta året blir lika händelserikt gäller det att vi håller i oss. Eller snarare håller i varandra :)
I know that the times are rough but I won't play dead while I'm alive
So hang on and we'll turn up the sound of all the anger in our hearts
Cause right now under this fevering moon I wanna take you for a ride
To the reasons you need, be it hunger or greed
It's okay
Kommentarer
Postat av: amandolin
It's okej! Såå sant men vi kommer bli mer okej om vi bara får vara tillsammans vilket sker om bara några daagar!!
Trackback
