Från dagdrivare till semesterfirare
Ja nu är det en vecka sedan jag bloggade sist vilket ju absolut inte är ok. Men då jag inte har Internet på mitt rum längre blir det lite mer omständigt vilket gjort att jag ursäktat mig under denna period av omställning. But no more!
Det började ju med hemresa för en vecka sedan nu, ja nu har jag faktiskt varit hemma i en hel vecka. Hemresan visade sig vara allt annat än smidig då jag fick sitta och vänta på flygplatsen från runt 5 på morgonen till 11 på förmiddagen. En minst sagt seg upplevelse. Speciellt när man är så tidig att man inte ens får checka in väskorna och det inte finns nånstans att sitta. Jag och min väskvagn hann bli väldigt taighta under dessa timmar tillsammans. Dock kände jag inget annat än glädje när jag äntligen fick skiljas från den.
Väl på planet hamnade jag givetvis bredvid en ful och något efterbliven unge med seriösa aggressionsproblem. Tappade sin jävla napp vid mina fötter säkert 5 gånger så att jag var tvungen att plocka upp den, samt slog till mig med en plånbok precis när jag var en sekund ifrån att somna. Fick inget mer än ett "sorry" från ungens white-trash-föräldrar som dessutom satt och bråkade öppet framför mig under en timmas tid. Den blick jag svarade med var inte en "det är ok-blick" utan snarare en "ni kanske borde vara oroliga över att er retarderade sons spärr för att slå tjejer redan är icke-existernade-blick". Till slut lutade sig pappan över sonen och sa med en skojsam röst "that girl hates you" och tittade på mig i väntan på ett "nej men absolut inte" tillsammans med ett skratt. Jag sa ingenting utan tittade bara på honom som att "äntligen har du förstått nånting dumjävel".
Väl hemma var det svårt att fortsätta vara irriterad när det fanns kallt vin och jordgubbar att skåla i. Och det är mest så jag har spenderat tiden sedan dess faktiskt. Vilket ju i och för sig inte är så stor skillnad från mitt tidigare dagdrivarliv, förutom att min alkoholism håller sig på hemmaplan numera.
Ja ni ser ju själva, det är sol, det är god mat, det är tupplurar i hammocken, och det är framförallt mys med hunden som jag saknat mer än alla andra sammantaget. Men även om livet är rätt gött just nu måste jag ju erkänna att en viss fest-abstinens ligger och gror latent, vilket jag hoppas på att få tillfredställa när mina forna sambos kommer om ett par veckor. Skynda er!
Det började ju med hemresa för en vecka sedan nu, ja nu har jag faktiskt varit hemma i en hel vecka. Hemresan visade sig vara allt annat än smidig då jag fick sitta och vänta på flygplatsen från runt 5 på morgonen till 11 på förmiddagen. En minst sagt seg upplevelse. Speciellt när man är så tidig att man inte ens får checka in väskorna och det inte finns nånstans att sitta. Jag och min väskvagn hann bli väldigt taighta under dessa timmar tillsammans. Dock kände jag inget annat än glädje när jag äntligen fick skiljas från den.
Väl på planet hamnade jag givetvis bredvid en ful och något efterbliven unge med seriösa aggressionsproblem. Tappade sin jävla napp vid mina fötter säkert 5 gånger så att jag var tvungen att plocka upp den, samt slog till mig med en plånbok precis när jag var en sekund ifrån att somna. Fick inget mer än ett "sorry" från ungens white-trash-föräldrar som dessutom satt och bråkade öppet framför mig under en timmas tid. Den blick jag svarade med var inte en "det är ok-blick" utan snarare en "ni kanske borde vara oroliga över att er retarderade sons spärr för att slå tjejer redan är icke-existernade-blick". Till slut lutade sig pappan över sonen och sa med en skojsam röst "that girl hates you" och tittade på mig i väntan på ett "nej men absolut inte" tillsammans med ett skratt. Jag sa ingenting utan tittade bara på honom som att "äntligen har du förstått nånting dumjävel".
Väl hemma var det svårt att fortsätta vara irriterad när det fanns kallt vin och jordgubbar att skåla i. Och det är mest så jag har spenderat tiden sedan dess faktiskt. Vilket ju i och för sig inte är så stor skillnad från mitt tidigare dagdrivarliv, förutom att min alkoholism håller sig på hemmaplan numera.
Ja ni ser ju själva, det är sol, det är god mat, det är tupplurar i hammocken, och det är framförallt mys med hunden som jag saknat mer än alla andra sammantaget. Men även om livet är rätt gött just nu måste jag ju erkänna att en viss fest-abstinens ligger och gror latent, vilket jag hoppas på att få tillfredställa när mina forna sambos kommer om ett par veckor. Skynda er!
Kommentarer
Trackback
