Stumble in the Stairs

NU allihop är det äntligen bestämt, ett beslut är taget, framtiden är fastställd. Jag hade väl egentligen redan bestämt mig för länge sen men idag är första gången jag säger det högt och officiellt: Jag kommer hem!

Annika och jag kände, nu när vi äntligen tagit ett beslut, hur lättnaden kom sköljande över oss. Det här var ju nåt att fira!




Det är ju ofta så att när en stor sak är bra, blir också det mesta annat bra. Det här var verkligen en sådan dag. Vädret var helt otroligt och vi drog iväg till Aqua och satte oss på uteservering precis vid Themsen. In med en flaska vitt och pizza, sen skålades det för det som varit, men framför allt det som komma skall, för framtiden helt enkelt. Nu är vi äntligen redo för den och det känns så bra att vi inte gjort annat än varit glada hela dagen. "Jag känner hur jag sitter här och bara ler" sa Annika och jag var så glad att se hennes leende för det var ett sånt där ärligt och sprudlande leende ända från magen. 




Nu är vi inte dagdrivare längre, nu har vi semester! Japp så har vi nu bestämt och vi tog en promenad längs Riverside och bara sög in varenda sekund och solstråle.



Så här glad kan man bli när två månaders oro och ambivalens äntligen släpper och man är trygg och lycklig. Det var som att vi äntligen verkligen kunde se hur vattnet glittrade, hur gott det luktade från uteserveringarna, hur solen lös och hur vinden smekte. Japp nu romantiseras det på av bara fan men that's my thing! Och vissa dagar är faktiskt just så fantastiska som jag målar upp dem som. Det är ju som Maria sagt "ibland är det bara så mycket som är så jävla bra".




London, I love you. Men du kan aldrig konkurera med Göteborg, för Göteborg är hemma.
There is no place like home.