I never thought this day would come
NU blir det Tudors-nörderi på hög nivå så jag varnar här för de som redan nu himlar med ögonen. Ni förstår er bara inte på detta!
Nåväl, vidare till dagens huvudämne. Ja nu har jag varit där på riktigt, efter ett par års väntan och trånande. Och gissa vad, det var precis så fantastiskt som jag föreställt mig. Det är några få gånger i livet det faktiskt inträffar. Vi var i Towern runt sex timmar, that's my idea of heaven people!
Vi gick upp tidigt och tog oss mot Tower Bridge, jag Annika och familjen Gustafsson.
Londonligan i sin helhet med Towern i bakgrunden.
Med vinden i håret och solen i ögonen njöt vi av söndagsmorgonen men...
Vi var ju fortfarande alldeles för långt i från Towern enligt mig. Vi tog sikte på tornen och begav oss mot Tudors-slottet, where everything fucking happened!
Väl framme pirrade det i magen jag fick en känsla av overklighet i hela mig. En känsla som höll i sig hela dagen. Grinden här till höger är Traitors Gate, där bland andra Anne Boleyn kom in när hon skulle föras till sin cell i väntan på avrättning. Jag och Annika bara stod och stirrade, ungefär som om vi trodde att vi skulle kunna få se en skymt av henne om vi stod riktigt stilla utan att blinka. Jag trodde att det skulle bli lättare att föreställa sig hur mina Tudors gick runt på dessa historiska platser men när de väl var mitt framför mig var det helt omöjligt. Det blev på något sätt som att försöka föreställa sig sagofigurer vandra runt på riktiga platser.
För att höja nördfaktorn lite extra tog vi en tour från en gubbe som seriöst bor inom Towern. Han hade en massa att beträtta, mycket av vilket jag redan kände till, men han kunde peka ut i vilket av alla 20 torn som exempelvis Sir Thomas More satt, och det fick det att börja skaka lite extra i knäna.
Snubben, som hette Steve, berättade också att det finns korpar inneboende, och har så gjort så länge man vet. En sägen säger att om korparna skulle lämna Towern skulle The White Tower rasa samman. Eftersom att ingen vill ta den risken finns det en lag som säger att det måste finnas minst sex korpar på området at all times. Detta är alltså inte ett skämt men som Steve själv uttryckte det "it's a freakin' stupid law".
Högst upp till höger är Kung Herny VIII's rustning medan han fortfarande var gift med fru nr 1, det är nämligen ingraverat H&K på kanten. Längst ner till höger är det förbannade blocket igen som jag och Annika redan morsat på denna veckan. Även denna gången såg de ut att ha tvättat bort blodet som tur var ;)
Sen kom vi till nåt som fick mig och Annika att näst intill behöva stanna för att hämta andan. Helt plötsligt insåg vi att vi stod mitt framför Anne Boleyn, eller snarare snett ovanför. Inte bara det, det var även på denna plats som hon tillsammans med Cathrine Howard (fru nr 5) och Jane Boleyn (Annes svägerska) blev halshuggna. Mitt här vid våra fötter fanns de. Vi ställde oss med ryggen mot dem för att se hur deras sista vy måste ha sett ut innan de halshögs. Med tanke på att vi tidigare i veckan provat hur det är att lägga huvudet på ett sådant block blev det ännu mer obehagligt. På bilden nedan till vänster ser man "The Queens House" där Cathrine Howard spenderade sina sista dagar. Det var här hon bad sin fångvaktare att hämta blocken så att hon kunde öva på att lägga huvudet på det natten till hennes execution day.
Men detta var ju också ett fängelse, och tydligen var det flera torn som fungerade som just det. Vi gick in i alla vi kunde hitta och blev chockade när vi fick se alla inristningar som fångar gjort i dessa hålor sedan 1200-talet. Vissa kände vi igen och kunde än en gång inte få in i våra huvuden att det var just här de satt i flera år och karvade i sten. Antar att de ändå inte hade nåt bättre för sig. I know the feeling... Nej nu var jag okänslig!
Vi gick även in för att se kronjuvelerna så klart men av nån anledning fick man inte ta kort där inne. Kan dock meddela att det fanns mycket mer blingbling där än vad det gör bland de svenska kronjuvelerna.
De hade äver gjort i ordning ett par rum för att man skulle kunna få en uppfattning om hur det såg ut på den tiden. Och nog har jag en uppfattning alltid, 100 % verklighetstroget baserat på The Tudors ;) Det är ju bara att se på fruarnas porträtt här på vänser sida. De bilder som är på höger sida är de jag har i mitt huvud, det är så vackra och glamoröse jag föreställer mig dem. Inte konstigt att jag är besatt eller hur!
Fru nr 1: Katherine of Aragon
Fru nr 2: Anne Boleyn (Min favoritfru! Japp en sån måste man ha om man är ett äkta Tudors-fan)
Fru nr 3: Jane Seymore
Fru nr 4: Anne of Cleves
Fru nr 5: Catherine Howard
Fru nr 6: Catherine Parr
Ja det där var en liten snabbgenomgång över dessa mystiska damer som alla gick mot sina egna öden, vissa mysigare än andra. Nu har jag och Annika suttit och tittat på de bästa delarna ur serien och nördat lite extra. Dags att gå coh lägga sig och drömma om hur det skulle vara att ha på sig en klänning fit for a queen. Hela dagen har ju varit a dream come true så varför inte fortsätta drömma. Sov gott allihop!
Nåväl, vidare till dagens huvudämne. Ja nu har jag varit där på riktigt, efter ett par års väntan och trånande. Och gissa vad, det var precis så fantastiskt som jag föreställt mig. Det är några få gånger i livet det faktiskt inträffar. Vi var i Towern runt sex timmar, that's my idea of heaven people!
Vi gick upp tidigt och tog oss mot Tower Bridge, jag Annika och familjen Gustafsson.
Londonligan i sin helhet med Towern i bakgrunden.
Med vinden i håret och solen i ögonen njöt vi av söndagsmorgonen men...
Vi var ju fortfarande alldeles för långt i från Towern enligt mig. Vi tog sikte på tornen och begav oss mot Tudors-slottet, where everything fucking happened!
Väl framme pirrade det i magen jag fick en känsla av overklighet i hela mig. En känsla som höll i sig hela dagen. Grinden här till höger är Traitors Gate, där bland andra Anne Boleyn kom in när hon skulle föras till sin cell i väntan på avrättning. Jag och Annika bara stod och stirrade, ungefär som om vi trodde att vi skulle kunna få se en skymt av henne om vi stod riktigt stilla utan att blinka. Jag trodde att det skulle bli lättare att föreställa sig hur mina Tudors gick runt på dessa historiska platser men när de väl var mitt framför mig var det helt omöjligt. Det blev på något sätt som att försöka föreställa sig sagofigurer vandra runt på riktiga platser.
För att höja nördfaktorn lite extra tog vi en tour från en gubbe som seriöst bor inom Towern. Han hade en massa att beträtta, mycket av vilket jag redan kände till, men han kunde peka ut i vilket av alla 20 torn som exempelvis Sir Thomas More satt, och det fick det att börja skaka lite extra i knäna.
Snubben, som hette Steve, berättade också att det finns korpar inneboende, och har så gjort så länge man vet. En sägen säger att om korparna skulle lämna Towern skulle The White Tower rasa samman. Eftersom att ingen vill ta den risken finns det en lag som säger att det måste finnas minst sex korpar på området at all times. Detta är alltså inte ett skämt men som Steve själv uttryckte det "it's a freakin' stupid law".
Högst upp till höger är Kung Herny VIII's rustning medan han fortfarande var gift med fru nr 1, det är nämligen ingraverat H&K på kanten. Längst ner till höger är det förbannade blocket igen som jag och Annika redan morsat på denna veckan. Även denna gången såg de ut att ha tvättat bort blodet som tur var ;)
Sen kom vi till nåt som fick mig och Annika att näst intill behöva stanna för att hämta andan. Helt plötsligt insåg vi att vi stod mitt framför Anne Boleyn, eller snarare snett ovanför. Inte bara det, det var även på denna plats som hon tillsammans med Cathrine Howard (fru nr 5) och Jane Boleyn (Annes svägerska) blev halshuggna. Mitt här vid våra fötter fanns de. Vi ställde oss med ryggen mot dem för att se hur deras sista vy måste ha sett ut innan de halshögs. Med tanke på att vi tidigare i veckan provat hur det är att lägga huvudet på ett sådant block blev det ännu mer obehagligt. På bilden nedan till vänster ser man "The Queens House" där Cathrine Howard spenderade sina sista dagar. Det var här hon bad sin fångvaktare att hämta blocken så att hon kunde öva på att lägga huvudet på det natten till hennes execution day.
Men detta var ju också ett fängelse, och tydligen var det flera torn som fungerade som just det. Vi gick in i alla vi kunde hitta och blev chockade när vi fick se alla inristningar som fångar gjort i dessa hålor sedan 1200-talet. Vissa kände vi igen och kunde än en gång inte få in i våra huvuden att det var just här de satt i flera år och karvade i sten. Antar att de ändå inte hade nåt bättre för sig. I know the feeling... Nej nu var jag okänslig!
Vi gick även in för att se kronjuvelerna så klart men av nån anledning fick man inte ta kort där inne. Kan dock meddela att det fanns mycket mer blingbling där än vad det gör bland de svenska kronjuvelerna.
De hade äver gjort i ordning ett par rum för att man skulle kunna få en uppfattning om hur det såg ut på den tiden. Och nog har jag en uppfattning alltid, 100 % verklighetstroget baserat på The Tudors ;) Det är ju bara att se på fruarnas porträtt här på vänser sida. De bilder som är på höger sida är de jag har i mitt huvud, det är så vackra och glamoröse jag föreställer mig dem. Inte konstigt att jag är besatt eller hur!
Fru nr 1: Katherine of Aragon
Fru nr 2: Anne Boleyn (Min favoritfru! Japp en sån måste man ha om man är ett äkta Tudors-fan)
Fru nr 3: Jane Seymore
Fru nr 4: Anne of Cleves
Fru nr 5: Catherine Howard
Fru nr 6: Catherine Parr
Ja det där var en liten snabbgenomgång över dessa mystiska damer som alla gick mot sina egna öden, vissa mysigare än andra. Nu har jag och Annika suttit och tittat på de bästa delarna ur serien och nördat lite extra. Dags att gå coh lägga sig och drömma om hur det skulle vara att ha på sig en klänning fit for a queen. Hela dagen har ju varit a dream come true så varför inte fortsätta drömma. Sov gott allihop!
Kommentarer
Postat av: Felicia
Tack, från ett Tudorsfan till ett annat! :) Underbart med din rundvandring där och porträtten. 1.) Jane Seymore var något snyggare i serien än porträttet! 2.) Anne of Cleves var snyggare på porträttet! ;)Jag fick aldrig någon favorit av fruarna, bara en anti-favorit, Katherine Howard!
Trackback
