Stumble in the Stairs

Efter att ha sprungit på Jack Sparrow två gånger nu under ett par veckors tid kände jag att det var dags att sluta trotsa vad som uppenbarligen var meningen att jag skulle göra, dvs gå och se den nya filmen. På vägen till bion råkade jag utropa "men gud så bra allting går för oss idag" och Amanda gav mig "har du inte lärt dig nånting-blicken". Och japp, det var väl ungefär där som det började gå utför. Helt plötsligt kunde vi inte klockan längre och gick till bion en timma för tidigt. Vi snackade skit om han som läste av biljetterna i ca 10 minuter bara för att han sagt att vi var lite tidiga. "Tio minuter är väl inte så jävla tidigt" tänkte vi och gick fram med surmulna ansikten. "Yes but you're still a bit early, abolut an hour" sa snubben och plötsligt gick det upp för oss vilka det var som var retarderade egentligen. "Pinsamt!" tänkte vi, "Jävla invandrare" tänkte nog han.  Nåja, det är i tillfällen som dessa som det är praktiskt att ha övergett all skam i kroppen. Det hjälpte oss också att prova kläder mitt i affären som folk gör på Primark. Jaja man ska väl ta seden dit man kommer så vi strippade lydigt på.



Sen blev det äntligen film och med inga som helst förväntningar innan tyckte jag den var lika underhållande som de tidigare varit. Med ett undantag dock: denna film hade sjöjungfrur!
Jag har sagt det förr men det tåls att säga igen, det finns inget hetare än sjöjungfrur! Elaka, snälla, ja det spelar ingen roll, det är det mystiska över dem som gör det. Hela filmen satt vi och väntade på att få se ett sjöjungfru-hångel. Om vi fick se ett eller inte ska jag väl inte säga eftersom jag lovat Alicia att inte avslöja nånting :)

Nu blir det sova och sen blir det British Museum imorgon samt utgång i Tooting, med andra ord kan det gå hur som helst. Önska mig lycka till! Sov sött.