Part two
När vi kom ut från fängelset såg vi en stor katedral som visade sig vara Southwark Cathedral. Stor och pampig med massor av minnesstenar inuti, tyvärr fick man inte ta kort där inne.
Vidare till Borough Market som tydligen skulle vara väldigt känd och stor. Så väldigt stor vet jag inte om jag tyckte att den var men mycket mat fanns det. Lite för mycket korv och liknande tyckte jag dock och vi gick ganska snabbt mot nya äventyr.
Till det monument som fått det kanske mest fantasilösa namn nånsin, nämligen The Monument. Japp det heter bara så och är ett högt torn bestående av 311 trappsteg i en evig spiral. Då vi inte varit på nåt step-pass på länge blev det mycket mjölksyra samt flås, men upp kom gjorde vi till slut.
Jag fick även syn på att pappa varit här och spelat martyr ;) Fuling där!
Man kunde se både Tower Bridge och St Pauls Cathedral. Ja man kunde se hela stan och jag fick blicka ut över allt det som jag nu ska lämna, och kunde inte låta bli att se tillbaka...
...på då jag var uppe i London Eye och såg ut över den stad jag då skulle bo i. Kommer ihåg att jag tänkte "so this is it...det är detta jag ska kalla hem nu".
Ny bild tre och en halv månad senare. Nu är det svårt att tänka att jag ska lämna det här bakom mig och åka tillbaka till det jag då trodde att jag lämnade bakom mig. Antar att det enda som är säkert är att ingenting är säkert just nu. Men det är alltid jobbigt att säga hejdå.
Sen var det bara att promenera ner de där 311 trappstegen igen, men när vi kom ut fick vi ett certifikat för mödan.
Och så här glad blir man när man får beröm för att man gjort nåt så simpelt som gått i trappor efter över tre månaders misslyckanden! Detta var mycket roligare att få än de certifikat vi fått för CPR och diverse annat, detta var lycka!
Mot nästa turistattraktion!
Vidare till Borough Market som tydligen skulle vara väldigt känd och stor. Så väldigt stor vet jag inte om jag tyckte att den var men mycket mat fanns det. Lite för mycket korv och liknande tyckte jag dock och vi gick ganska snabbt mot nya äventyr.
Till det monument som fått det kanske mest fantasilösa namn nånsin, nämligen The Monument. Japp det heter bara så och är ett högt torn bestående av 311 trappsteg i en evig spiral. Då vi inte varit på nåt step-pass på länge blev det mycket mjölksyra samt flås, men upp kom gjorde vi till slut.
Jag fick även syn på att pappa varit här och spelat martyr ;) Fuling där!
Man kunde se både Tower Bridge och St Pauls Cathedral. Ja man kunde se hela stan och jag fick blicka ut över allt det som jag nu ska lämna, och kunde inte låta bli att se tillbaka...
...på då jag var uppe i London Eye och såg ut över den stad jag då skulle bo i. Kommer ihåg att jag tänkte "so this is it...det är detta jag ska kalla hem nu".
Ny bild tre och en halv månad senare. Nu är det svårt att tänka att jag ska lämna det här bakom mig och åka tillbaka till det jag då trodde att jag lämnade bakom mig. Antar att det enda som är säkert är att ingenting är säkert just nu. Men det är alltid jobbigt att säga hejdå.
Sen var det bara att promenera ner de där 311 trappstegen igen, men när vi kom ut fick vi ett certifikat för mödan.
Och så här glad blir man när man får beröm för att man gjort nåt så simpelt som gått i trappor efter över tre månaders misslyckanden! Detta var mycket roligare att få än de certifikat vi fått för CPR och diverse annat, detta var lycka!
Mot nästa turistattraktion!
Kommentarer
Trackback
