Sista helgen
Midsommarafton på en lördag, ja det är tydligen så svenskarna vill ha det i London. Och vi tar självfallet seden dit vi kommer så på lördagen var det Hyde Park som gällde och vädret kunde inte ha varit mer perfekt för just picknick i parken. Anna och Annika var dessutom extra midsomriga då de pallade blommor från grannarna och lade under kudden. Inga drömmar om heta karlar blev det dock efter vad jag hörde...
Jordgubbar, kakor, chips, vin, öl och Bon Jovi. Ja just den här dagen spelade Bon Jovi i Hyde Park och vi kunde se scenen från där vi satt. Jag fick en deja vy över hur det var att vara 14 igen då min Bon Jovi-fas var som värst, och stämningen var på topp. Vi insåg också hur sjukt snygga alla människor var runt oss och insåg att det var av den anledningen att vi var omringade av svenskar. Efter att ca 15 10-poängarna hade gått förbi vår filt inom en kvart hade vi svårt att minnas något som helst argument till varför vi skulle bo nån annan stans än i just Sverige.
Men vackrast i parken var ändå denna svenska sjönhet! Freakin törnrosa all over ;)
Skymning och dags att dra vidare för lite riktig käk i form av Nandos.
Och sedan till den svenska klubben där efterfesten hölls. Där fick vi också livemusik från en jag inte minns namnet på men som enligt Kihlén och Cowell "kommer bli nåt stort". Sen blev det klubbland och kokskillar på hemvägen.
Dagen efter var det bara tre av de ursprungliga kvar i huset då Amanda flyttat mitt i natten. Vi drog till Westfield för shopping.
Och mat i stora mängder. Först tapas och sedan de där crepsen som vi tjatat om sedan vi kom hit.
Och shopping blev det, i alla fall för Kihlén. Efter att ha fått hjärnblödning nr 2 när vi fick veta att den sista Mulberry-väskan reats ut ca 5 minuter innan vi kom till affären, fick hon till slut sin Miu Miu-plånbok och the smile was restored. På kvällen blev det sedan frosseri i både onyttigheter och Sound of Music, denna genialiska film som blir bättre för varje gång vi ser den.
Sista dagen var det 34 grader varmt så speciellt mycket mer action än förfriskningar på uteserveringar blev det inte. Sen blev det hem och packa och nu går mitt plan om ca 10 timmar. Taxi beställd till kvart över 3 så jag ska ställa klockan på 02.30, konstig känsla. Alla väskor är packade och vägda, Annika och jag har haft vår version av the last supper och resfebern sitter i magen. Den sista tiden här har varit helt fantastisk och jag är så glad att Anna var här och delade det med oss, samt att Amanda kommer vara i Göteborg och dela hösten med oss.
Och nu kommer jag bli så där härligt töntig igen och lägga in en låt som jag tycker passar när man känner lite som när Maria Von Trapp utbrister "when the lord closes a door, somewhere he opens a window". När liver är så där härligt unwritten, precis som det är nu.
Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
The rest is still unwritten
Vi ses i Sverige allihop!
Jordgubbar, kakor, chips, vin, öl och Bon Jovi. Ja just den här dagen spelade Bon Jovi i Hyde Park och vi kunde se scenen från där vi satt. Jag fick en deja vy över hur det var att vara 14 igen då min Bon Jovi-fas var som värst, och stämningen var på topp. Vi insåg också hur sjukt snygga alla människor var runt oss och insåg att det var av den anledningen att vi var omringade av svenskar. Efter att ca 15 10-poängarna hade gått förbi vår filt inom en kvart hade vi svårt att minnas något som helst argument till varför vi skulle bo nån annan stans än i just Sverige.
Men vackrast i parken var ändå denna svenska sjönhet! Freakin törnrosa all over ;)
Skymning och dags att dra vidare för lite riktig käk i form av Nandos.
Och sedan till den svenska klubben där efterfesten hölls. Där fick vi också livemusik från en jag inte minns namnet på men som enligt Kihlén och Cowell "kommer bli nåt stort". Sen blev det klubbland och kokskillar på hemvägen.
Dagen efter var det bara tre av de ursprungliga kvar i huset då Amanda flyttat mitt i natten. Vi drog till Westfield för shopping.
Och mat i stora mängder. Först tapas och sedan de där crepsen som vi tjatat om sedan vi kom hit.
Och shopping blev det, i alla fall för Kihlén. Efter att ha fått hjärnblödning nr 2 när vi fick veta att den sista Mulberry-väskan reats ut ca 5 minuter innan vi kom till affären, fick hon till slut sin Miu Miu-plånbok och the smile was restored. På kvällen blev det sedan frosseri i både onyttigheter och Sound of Music, denna genialiska film som blir bättre för varje gång vi ser den.
Sista dagen var det 34 grader varmt så speciellt mycket mer action än förfriskningar på uteserveringar blev det inte. Sen blev det hem och packa och nu går mitt plan om ca 10 timmar. Taxi beställd till kvart över 3 så jag ska ställa klockan på 02.30, konstig känsla. Alla väskor är packade och vägda, Annika och jag har haft vår version av the last supper och resfebern sitter i magen. Den sista tiden här har varit helt fantastisk och jag är så glad att Anna var här och delade det med oss, samt att Amanda kommer vara i Göteborg och dela hösten med oss.
Och nu kommer jag bli så där härligt töntig igen och lägga in en låt som jag tycker passar när man känner lite som när Maria Von Trapp utbrister "when the lord closes a door, somewhere he opens a window". När liver är så där härligt unwritten, precis som det är nu.
Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
The rest is still unwritten
Vi ses i Sverige allihop!
Kommentarer
Postat av: Maria
lite besviken över att du inte döpte sista inlägget till "sista brevet till sverige" men det far väl bli efter nästa äventyr ;) snart ses vi och da ska forever starta!!! tycker liknelsen om fönstret är nat av det bästa i bibeln, och det fina är att fönstren alltid öppnas även om man inte tror de först. ses om nagra veckor. jättepuss!!!
Postat av: Tessan
Ja jag säger då det; East West home is best=)
Välkomna hem ffs brudar!!!!!!!!!
Kärlek
Trackback
