Stumble in the Stairs

I dag är det Sveriges Nationaldag och jag saknar hemma kanske ännu mer än vanligt. En stor poäng med den här resan tror jag, så här i efterhand, var att jag skulle upptäcka hur bra jag har det hemma, att inte ta allting för givet. Här tänker jag säkert tio gånger om dagen på allt som är så mycket bättre i Sverige. Givetvis finns det hur mycket som helst här som inte finns hemma, men de grundläggande sakerna, det som betyder nåt, det är alltid bättre hemma.

Det som öppnat upp mina ögon mest här är lagstiftningen kring arbetaren och hur man inte har några som helst rättigheter när man jobbar. Ingen som backar upp en, ingen som tar ansvar. Detta är väl egentligen det största skälet till varför jag övergått från att känna att det inte går att få jobb här, till att inte vilja få jobb här. Under de kurser som vi var på drog lärare efter lärare upp skräckexempel där vårdbiträden hamnat i fruktansvärda situationer och där chefen bara skyller ifrån sig och går fri. Vi svenskar satt i chock konstant och fattade ingenting. "Om en sjuksköterska skulle ge fel medicinering av misstag fastän hon fått den ordern av en läkare och patienten bli skadad eller i värsta fall dör, vem tror ni då är ansvarig?" frågade en lärare oss. Vi svenskar tyckte frågan var så självklar att vi inte riktigt förstod den. "Klart det i första hand är sjukhusets ansvar och sedan läkarens och i sista hand sjuksköterskans" tänkte vi. Nepp så var det inte. Sjukhuset är med all sannolikhet inte den som anställt utan antagligen en agentur och då är det deras ansvar. Bara det att de kommer säga att de ju inte kan veta exakt vad sjuksköterskan gör varenda sekund hon jobbar utan säger att de gett henne rätt utbildning och sedan är det upp till henne. Läkaren kommer hävda att han inte alls sagt att hon skulle ge den medicinering så länge det inte är dokumenterat på exakt rätt sätt (och även det verkar ju vara en vetenskap) vilket gör att det blir sjuksköterskans fel. Lagar som skyddar den anställde verkar de inte veta vad det är i det här landet. Jag tror att den meningen som lärarana sade flest gånger under samtliga kurser var "always do everything right because noone will back you up if you don't". En uppmuntrande mening att ha med sig när man kommer ny till ett jobb. På ett sätt känns det skönt att man vuxit upp i ett land där man inte behöver tänka på sådana här skaker för de är så självklara och man är så trygg, samtidigt som man uppskattar det så mycket mer nu när man fått se på andra system.

En annan sak som mitt djurälskande hjärta tänkt mycket på här är hur vanligt det är med uteliggare som har hundar. Det krossar mitt hjärta varje gång jag ser det eller ens tänker på det. Visserligen har jag väl sett det hemma också men det är inte alls på samma sätt, ingenting jag kommer sakna att se varenda gång jag ska hem från krogen.

Men sen finns det ju mindre, kanske mer obetydliga saker, som jag också saknar med Sverige. Här kommer en kort lista:

• Att varmvatten och kallvatten kommer från samma kran
• Att diska i varmvatten överhuvudtaget
• Att inte behöva använda adaptrar
• Att 50-öringen, och numera till och med enkronan, är det minsta myntet (hatar en-centare!)
• Att laga mat på en vanlig spis, dvs inte en gasspis
• Att kunna ställa in graderna på ungnen
• Att dörrar till mindre utrymmen som ex små toalettbås går utåt istället för inåt så att man inte behöver mosa sig ut varenda gång
• Att köpa micropopcorn som inte är SÖTADE!
• Marabouchoklad
• Felix frysta potatisgratäng
• Att gå in i en affär och komma ut med allt man skrivit på listan, stället för att behöva gå till minst tre ställen
• Att kunna köpa en lök, en tomat eller en paprika. Dvs handla grönsaker och frukt i lösvikt. Hur fan ska jag kunna göra slut på 5 lökar liksom?
• Köpa bröd där det står när det är bakat
• Att ett övergångsställe har en innebörd att bilar oftast stannar eller åtminstonde inte gasar när de ser en fotgängare
• Köpa grovt bröd (Lingongrova here I come!)
• Att det finns ett område att packa sina kassar när man handlar
• Ha ett kollektivtraffikkort som kostar 335kr istället för 1335kr
• Att rödljuset är grönt så pass länge att man hinner komma över vägen
• Att kunna träffa killar på krogen som sedan några dagar senare inte är så galet pinsamma att de bjuder ut en på date
• Att kunna gå till Lidl utan att bli tutad på, pratad med eller på andra sätt stött på av cpreepy äldre män eller ungdomsgäng

Ja kanske är det just det jag saknar mest, att bo i ett land där inte varenda gata är som en jävla byggarbetsplats. Samanthas uttande att "You canät through a Fendi purse over your shoulder without knocking out tree loosers" blir aldrig så sant som här. Fast jag får väl byta ut Fendi till Primark så klart :)

Denna bild är tagen utanför svenska ambassaden här. Just idag känner jag mer än nånstin att "Jag ska leva jag ska dö i norden". Hoppas du får en fin nationaldag Sverige älskade vän.

Du finns i varje andetag
I varje steg
Som himlen bär en evighet

Jag vill alltid stanna här
För här är jag fri
Du är den värld jag lever i
Ingenting kan stoppa mig
Det blåser en vind i hjärtat som brinner
Och kärlek vinner
En evighet
En kort sekund
När vi blir ett
Med tid och rum
Ett ögonblick
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet