Måndag i Greenwich

Ut på upptäcktsfärd till Greenwich för lite Tudor-jakt samt klassiskt turistande.




Första stopp blev Old Royal Naval College där det fanns stora salar med massa konst. Tydligen hade nån scen från senaste Pirates-filmen spelats in här. Har funderat men inte lyckats komma på vilken dock...

Gick sedan vidare till National Maritime Museum för utställningar om diverse sjöliv. Var kanske inte det mest spännande muséet jag varit på men när det började handla om slavar blev det mer intressant. Fick se på läskiga redskap som använts för att kedja fast slavar osv, tydligen är det elände jag kräver för att det ska vara kul!




Men det var ju ändå Tudors-jakt vi skulle på så vi begav oss till The Queens House där vi fått veta att Henry VIII och gänget både ska ha fötts och växt upp. Dock fick vi bli lite smått besvikna när vi fick veta att det gamla palatset inte finns kvar, fick heller aldrig nån riktig klarhet i varför. Men det var i alla fall mellan de två tornen på bilden högst upp till höger det låg.



Sen gick vi upp för en evig uppförsbacke för att se The Meridian Line...



...och för att få se slottet ovanifrån.



Men vi kände doften av blommor och följde den till de kungliga trädgårdarna.



Där fanns det fler ekorrar än jag sett sammanlagt i mitt liv och de var så tama att man kunde mata dem direkt ur handen. Är nog mammans idé av paradiset.




Även om vi kände att vi hade fått nog av Greenwich efter detta var vi inte helt redo att åka hem än så vi bytte fokus från Tudors till Davincikoden istället.




Det gjorde att vi hamnade i Temple Church och kände igen oss direkt. Kom att tänka på när Sophie säger "why do they always make them so scary?" och jag förstod vad hon menade för det var läskiga ansikten överallt.



Dagen avslutades med det sista pubquizet som blev en total succé när vi för andra gången vann vinflaskan för bästa lagnamn som denna gång var "Scott is a cutie pie". Scott är alltså han som läser upp quizet, or so we thought, det blev nämligen smått pinsamt när vi fick veta att han visst hette Matthew istället. Men vinet var vårt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0