Welcome to Tudor-paradise
Börjar med att dedikera detta inlägg till finaste Felicia för att hon är en av de få som verkligen förstår storheten i Tudors ;)
Dumma som vi var trodde ju jag och Annika att det var Towern som var det ställe i London som var mest Tudor av allt, men ack så fel vi hade. Av en händelse råkade jag se en poster i tunnelbanan där det stod "Come and meet the Tudors" vilket självfallet fick oss att kolla upp var det kunde vara för paradis. Visade sig att det var Hampton Court Palace där de fötts, levt och dött. Dagen efter vaknade vi tidigt och rusade dit omedelbart.
Ja det går inte att förklara känslan när vi kom dit och verkligen insåg att detta was the shit. I varje rum kunde man läsa om vad det använts till, samt se inkarvade symboeler och "crests" för de olika fruarna.
Sen var det dags för rundvandning av självaste Thomas Culpepper och vi var i exstas.
Men sen kom ju kungen och Cathrine Howard (de verkade hålla sig inom säsong 4 här) och vi var alla tvungna att ställa oss på knä och ropa "God save the King" och "God save the Queen" för full hals.
Kanske inte så stilig men rätt lik ändå.
Sen hämtade vi hörlurar med guide om varje rum och person som bott i slottet. Det var bara att sätta sig till rätta, njuta och bli ännu mer besatt.
Det fanns verkligen allt här. Från The Privy Council där de satt upp skärmar på typ Edward Seymore som diskuterade kungliga angelägenheter, till The Royal Chapel där Henrys son Edward döptes, samt där han sörjde Jane när hon dött. Man kunde följa historien bakom Thomas Wolsey och alla fruar samt få berättelsen bakom den unge Henry. Det fanns kungliga trädgårdar, fontäner, vinkällare och kök som lagade till mat så som de gjorde på den tiden. Ja det går helt enkelt inte att beskriva det på nåt annat sätt än Tudor-paradise.
Tråkigt nog spöregnade det vilket gjorde att vi inte kände för att gå ut i trädgårdarna eller se den berömde laburinten. Men det var nog lika bra, för en stackare som mig som kan gå vilse i allt för stora lägenheter är det dömt att misslyckas att gå in i en laburint.
En helt fantastisk dag och jag kan nu åka hem med vetskapen om att jag gjort Tudors ordentligt.
Dumma som vi var trodde ju jag och Annika att det var Towern som var det ställe i London som var mest Tudor av allt, men ack så fel vi hade. Av en händelse råkade jag se en poster i tunnelbanan där det stod "Come and meet the Tudors" vilket självfallet fick oss att kolla upp var det kunde vara för paradis. Visade sig att det var Hampton Court Palace där de fötts, levt och dött. Dagen efter vaknade vi tidigt och rusade dit omedelbart.
Ja det går inte att förklara känslan när vi kom dit och verkligen insåg att detta was the shit. I varje rum kunde man läsa om vad det använts till, samt se inkarvade symboeler och "crests" för de olika fruarna.
Sen var det dags för rundvandning av självaste Thomas Culpepper och vi var i exstas.
Men sen kom ju kungen och Cathrine Howard (de verkade hålla sig inom säsong 4 här) och vi var alla tvungna att ställa oss på knä och ropa "God save the King" och "God save the Queen" för full hals.
Kanske inte så stilig men rätt lik ändå.
Sen hämtade vi hörlurar med guide om varje rum och person som bott i slottet. Det var bara att sätta sig till rätta, njuta och bli ännu mer besatt.
Det fanns verkligen allt här. Från The Privy Council där de satt upp skärmar på typ Edward Seymore som diskuterade kungliga angelägenheter, till The Royal Chapel där Henrys son Edward döptes, samt där han sörjde Jane när hon dött. Man kunde följa historien bakom Thomas Wolsey och alla fruar samt få berättelsen bakom den unge Henry. Det fanns kungliga trädgårdar, fontäner, vinkällare och kök som lagade till mat så som de gjorde på den tiden. Ja det går helt enkelt inte att beskriva det på nåt annat sätt än Tudor-paradise.
Tråkigt nog spöregnade det vilket gjorde att vi inte kände för att gå ut i trädgårdarna eller se den berömde laburinten. Men det var nog lika bra, för en stackare som mig som kan gå vilse i allt för stora lägenheter är det dömt att misslyckas att gå in i en laburint.
En helt fantastisk dag och jag kan nu åka hem med vetskapen om att jag gjort Tudors ordentligt.
Kommentarer
Postat av: Felicia
Tack, sötaste miss Josefine! :) Ja man kan verkligen säga att ni gjort Tudors ordentligt. Detta sista verkar ju vara grädden på moset. Då vet jag vad jag gör nästa gång vi besöker London (och vem man ska fråga om platser och tips!). Snart ses vi i Götet igen! Kram!
Trackback
