You're in the back of a bus, what do you expect?
Klockan är snart tre på morgonen och jag och Kihlén ligger i sängen efter en busstur som fört oss in i något slags chocktillsånd som fortfarande, 20 minuter senare, inte gett sig.
Där satt vi i lugnan ro längst bak i bussen och tre killar kommer på och sätter sig precis vid oss. De är väldigt städade och två av dem ser rätt bra ut. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur den snubben som sitter framför Anna håller på med nåt papper framför sig och att Anna stirrar med STORA ögon på vad han nu håller på med. Han för in fingret under läppen och gör en rörelse som får Anna att tro att han just tog ut en snus och hinner tänka "åh vad skoj med en svensk!". Men innan hon hinner säga nåt har vi båda sett att det papper han håller på med är fyllt av ett vitt pulver som han för till näsan om och om igen. Våra ögon är vid det här laget så uppspärrade att de bokstavligt talat skulle ploppa ut om vi skulle spärra upp dem mer. Vi ser på varandra med en min som säger "ser du vad jag ser? eller drömmer jag?!". Vi brister sedan ut i ett halvt hysteriskt/nervöst skratt vilket dessa karlar inte undgår, i detta fall säger en blick allt. "You're in the back of a bus, what do you expect?" säger en av killarna till oss vilket gör det hela ännu mer bisarrt och vi skrattar ännu mer hysteriskt.
Nu sitter vi här båda två och skrattar år våra egna reaktioner. Två socionomer som både studerat och jobbat med droger och missbruk, blir helt chockade av att bevittna snortande på bussen i London. Ibland är det galet hur svensk man kan känna sig när man är just utomlands. Dags att åka hem nu alltså!
Där satt vi i lugnan ro längst bak i bussen och tre killar kommer på och sätter sig precis vid oss. De är väldigt städade och två av dem ser rätt bra ut. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur den snubben som sitter framför Anna håller på med nåt papper framför sig och att Anna stirrar med STORA ögon på vad han nu håller på med. Han för in fingret under läppen och gör en rörelse som får Anna att tro att han just tog ut en snus och hinner tänka "åh vad skoj med en svensk!". Men innan hon hinner säga nåt har vi båda sett att det papper han håller på med är fyllt av ett vitt pulver som han för till näsan om och om igen. Våra ögon är vid det här laget så uppspärrade att de bokstavligt talat skulle ploppa ut om vi skulle spärra upp dem mer. Vi ser på varandra med en min som säger "ser du vad jag ser? eller drömmer jag?!". Vi brister sedan ut i ett halvt hysteriskt/nervöst skratt vilket dessa karlar inte undgår, i detta fall säger en blick allt. "You're in the back of a bus, what do you expect?" säger en av killarna till oss vilket gör det hela ännu mer bisarrt och vi skrattar ännu mer hysteriskt.
Nu sitter vi här båda två och skrattar år våra egna reaktioner. Två socionomer som både studerat och jobbat med droger och missbruk, blir helt chockade av att bevittna snortande på bussen i London. Ibland är det galet hur svensk man kan känna sig när man är just utomlands. Dags att åka hem nu alltså!
Kommentarer
Trackback
