Århundradets kallaste nätter!
Ja när vi äntligen kom fram till huset och träffat den indiska gamla tanten, betalat hyror samt skrivit på kontrakt var det till att ge sig ut i mörkret för att inhandla diverse överlevnadsprylar. Det fanns inga kuddar, täcken, kökssaker, badrumssaker eller nånting över huvud taget så det var bara att leta upp nåt ställe som var öppet dygnet runt. Det blev taxi all the way. Vi handlade, handlade och handlade, men det ändrade ju inte det faktum att det inte fanns nån värme i huset!
Efter att ha lottat om rummen fick jag det högt upp, och jag bad en stilla bön om att den lilla värme som fanns skulle stiga, som man ju hört att värme ska göra! Jag och Annika klädde på oss allt vi hade och kröp tätt intill varann för att vi inte skulle skaka sönder sängen. Men när jag äntligen lyckats slumra till i några minuter hör jag ett entoningt tjut nånstans i fjärran. Annika, den modiga kvinnan, tog sig upp i kylan och lyckades hitta källan till ljudet, ett brandlarm vars batteri ville bytas. Hon drog ut batteriet och gick och lade sig igen. Sekunden hon kommit in under täcket tjuter det till igen. Vi tog oss båda upp hand i hand och insåg att vi inte nådde upp till fanskapet tillräckligt för att kunna döda den grundligt. Vi hade bara ett val, att väcka stackars Mathilda som ju är längst i huset (vilket ju i och för sig inte säger så mycket bland oss tre kortisar). Till slut lyckades vi utropa ett gemensamt "Die Motherfucker!!!" och vi gick och lade oss igen. Nu i efterhand ser jag hur sjukt mycket detta påminner om det vänneravsnitt när Pheobe inte får tyst på sitt brandlarm, men i verkligheten är det inte lika roligt som på sitcom vill jag lova! När vi äntligen lagt oss igen börjar Annika snarka och jag känner hur gråten är nära. Jag övervägde om det var värt ljudet för den värme hon ändå tillförde men insåg att jag inte skulle få sova på hela natten och jagade iväg henne till hennes egen säng.
När vi alla kom upp morgonen efter såg vi ut som Rudolf när han kommer ut ur förtältet i Sunes Sommar och hackande utropar "århundradets kallaste natt!". Vi bestämde oss för att klä på oss och hålla oss borta från huset resten av dagen.
I väg mot stan och en varm choklad på Starbucks blev det. Vi fixade våra mobiltelefoner samt kollektivtrafikkort kände oss lite duktiga. Efter att ha ringt Joya, vår indiska lanlord, och fått besked om att snubben som skulle fixa värmen inte kunde komma förrän fredag blev det till att bunkra upp med överlevnadsutrustning. Till Primarks begav det sig och det var pyjamas och filtar som fanns på agendan. Jag lyckades hitta den ultimata pyjamasen, en sparkdräkt i flis som var en bunnysuit! Kan vara mitt livs bästa köp hittills.
Eftersom vi inte kunde åka hem blev det till att turista. Först kom Piccadilly Circus...
Sen kom Big Ben och Westminister Abbey...
Och så London Eye så klart, och nog var det lite häftigare än Göteborgshjulet alltid...
Så det är här jag ska bo nu alltså...
Tillsut insåg vi att vi var tvungna att bege oss hemåt och vi gjorde det vi kunde göra, dvs köpa värmeljus och Tescos billigaste bag in box. Sen tog vi på oss våra nya outfits från Primarks, Amanda hade hittat en rosa liemannendräckt som hon piffade upp genom att sätta ett skärp i midjan, och jag insåg körde bunny fullt ut.
By the way, det är inte vatten i glaset ;)
Vi kröp ihop alla fyra i min säng, drack boxen och kollade på sex and the city hela natten. Det var det närmsta jag kommit att kampa sen jag varit på festival. Men inte ens då har jag kunnat se min egen andedräkt, det kunde vi nu! Som sagt, århundradets kallaste nätter!
Kommentarer
Trackback
