Stumble in the Stairs

Än en gång var det bara Amanda och jag som kände oss friska nog att åka på upptäcksfärd men arbetslösa som vi ju också är bestämde vi oss för att hålla oss till de muséer som är gratis. Nu var det dags för Imperial War Museum och vi blev väldigt glada, speciellt efter Ikea-dagen, när vi insåg hur nära det låg.

Vi började med det viktigaste, fika såklart. Och vi insåg senare att det var tur att vi gjorde det för det här muséet tog aldrig slut. De gör helt enkelt allting för stort i den här stan, man orkar ju inte gå igenom och titta på allting.

Det var som en laburint man gick i och på vägen såg vi en dörr som såg spännade ut, vi gick in och jag ångrade mig sekunden efter. Det var som att gå i spökhuset på Liseberg, mörkt och läskigt med känslan av att det kan hoppa fram nånting när som helst. Sen var det en massa läskiga docksoldater som blödde och grejer, jag och Amanda höll om varandra hårt och när vi äntligen kom ut var vi helt slut efter att ha hållt tillbaka minst 5 hjärtattacker var.

Men sen fanns det ju saker att titta på även i dagsljus och vi bestämde oss för att hålla oss till det.