OMG I'm finally here!

Jaha nu är jag just på det ställe som jag längtat och fantiserat så mycket om sedan september. Overklighetskänslan är obeskrivligt hög men nu börjar det äntligen kännas bra. Det började nämligen mindre bra...

So here it is people:



Allt börjar väl, förutom att mamma självfallet lyckats köpa en väska som var trasig, dvs den kunde inte stå själv, mer typiskt min mamma kan det inte bli! Nåja det gick ändå och min väska vägde exakt 23 kilo, är själv imponerad av mig själv :) Sjukt nervösa var vi på flygplatsen, och jag kommer aldrig glömma hur vi sa:

Annika: Kan inte fatta att vi ska flytta till London!
Jag: Vi ska inte flytta vännen, vi flyttar just nu, det är nu det händer! Se till att du inte missar det.



London calling from the faraway towns...



När planet började rulla höll vi händerna hårt och sade vårt sista hejdå: "Hejdå älskade Göteborg".



Väl framme lyckades vi hitta Amanda bland väskorna och hon ropade snabbt "Mer öl!" vilket nu kommit att bli vårt gruppskall, går att använda i de flesta sammanhangen faktiskt. Efter mycket krångel med telefoner hittade vi också till slut kära Mathilda och gänget var komplett. Mot taxibilarna och Tooting Bec!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0