Eurovision semi 1
Ikväll har vi kollat på TV tillsammans i huset för första gången sen vi flyttade in, och inte bara det, vi har kollat på svensk TV dessutom! Det var så underbart att se den där SVT-loggan uppe i högra hörnet precis som det ska vara. För att klargöra har vi alltså inte gått och köpt nån TV utan tittat på första semifinalen i Eurovision live på SVTplay, men det är det närmsta TV vi kommit på över två månader. Framförallt kändes det verkligen som att sitta och titta på TV och det är det som räknas. Oj så härligt det var! Till och med svensk choklad blev det när Amanda bjöd på de godbitar som norrlandsligan smugglat in i landet. Frasen "mmmmm marabou..." har aldrig varit så sann.
Problemet med min dator är att den går i nån form av stad by-läge eller nåt liknande efter ca 5 minuters inaktivitet så att skärmen blir helt svart. Jag vet ju givetvis inte hur man ändrar detta (hur gör man pappa!!??) vilket gör att man måste nudda datorn för att den inte ska dö. Två månaders dagdriveri har självfallet satt sina spår och vi insåg nog hur mycket när vi la ner all kreativitet vi hade sammanslaget för att komma på en lösning för att slippa sträcka sig fram var femte minut. Vi började med att tänka ut om vi hade nån pinne/käpp i huset som vi kunda använda. Efter ett tag kom jag på att jag hade kvar flaggan från bröllopet och vi provade med den. Det gick inte alls, inte ens efter att ha knutit ihop den till en liten klut längst fram. Vi provade med olika mycket tryck och tekniker men ingen hjälpte. Det vinnande konceptet blev istället att använda foten och fick då trixa en del för att få bordet att stå på rätt avstånd för att få så bekväm position som möjligt. Efter ett tag insåg vi just hur mycket energi och engagemang som vi lagt ner för att slippa sätta oss upp i soffan och sträcka oss framåt ibland. Latare dagdrivare får man leta efter men vi säger bara Hakuna Matata och ser nervöst framåt torsdag.
Problemet med min dator är att den går i nån form av stad by-läge eller nåt liknande efter ca 5 minuters inaktivitet så att skärmen blir helt svart. Jag vet ju givetvis inte hur man ändrar detta (hur gör man pappa!!??) vilket gör att man måste nudda datorn för att den inte ska dö. Två månaders dagdriveri har självfallet satt sina spår och vi insåg nog hur mycket när vi la ner all kreativitet vi hade sammanslaget för att komma på en lösning för att slippa sträcka sig fram var femte minut. Vi började med att tänka ut om vi hade nån pinne/käpp i huset som vi kunda använda. Efter ett tag kom jag på att jag hade kvar flaggan från bröllopet och vi provade med den. Det gick inte alls, inte ens efter att ha knutit ihop den till en liten klut längst fram. Vi provade med olika mycket tryck och tekniker men ingen hjälpte. Det vinnande konceptet blev istället att använda foten och fick då trixa en del för att få bordet att stå på rätt avstånd för att få så bekväm position som möjligt. Efter ett tag insåg vi just hur mycket energi och engagemang som vi lagt ner för att slippa sätta oss upp i soffan och sträcka oss framåt ibland. Latare dagdrivare får man leta efter men vi säger bara Hakuna Matata och ser nervöst framåt torsdag.
Kommentarer
Trackback
