Stumble in the Stairs

I morse (eller ja nån gång runt lunch kanske) kom Annika in i mitt rum och kom på mig med en burk Nutella och en sked i högsta hugg. En väldigt skyldig min infann sig i mitt ansikte och jag fick lust att utropa "It's not what it looks like!" men kunde inte annat än bara skratta med henne. Annars brukar jag och Amanda köra med ursäkten "Jag blev rånad...med pistol!" men den var inte riktigt applicerbar i denna situation...