Stumble in the Stairs

Sjuk och eländig såg jag norrlandsligan komma men också gå igen, ut för att dricka färgglada drinkar skulle de visst. Snygga och fräsha var de, själv var jag helt slut av flera timmars feberfrossa på tuben. "Ja men ha så fucking jävla kul då!" sa jag men gav dem ändå en kram så att de inte skulle tro att jag är fullt så ond som jag kan tyckas när jag är sjuk. Jag vill ju också dricka drinkar och ta på mig fina nya kläder, blev så deprimerad att jag sjönk till den lägsta nivån man någonsin kan sjunka. Ja jag vet knappt om jag törs skriva det här för jag vill ju inte att ni som fortfarande tycker om mig ska få svårt att se mig i ögonen igen. Men jag är nog för sjuk för att ljuga så här kommer det fasansfulla erkännandet: Jag stal Amandas sista glass från frysen. Nu är det sagt, hoppas hon är så full att hon inte märker nåt innan jag hunnit köpa en ny, oddsen är ändå rätt goda :)

Den här kvällen är nog den första kvällen som jag är helt själv i huset. Amanda är som sagt i väg med norrlandsligan, Annika är och lyxar sig med sin mamma, och Mathilda har stuckit till en sjuksköterska för att äta. Men plötsligt öppnade sig pärleporten när jag såg att min älskade Alicia var inne på skype och ett tre timmars samtal kändes som vanligt som 10 minuter. Har inte pratat med henne på 2 månader men det gör ingen skillnad, det är det som är riktig vänskap och det är den sorten som håller. Så själv i huset för första gången och kommer sanneligen vara många gånger till, men ensam är man aldrig med så fina vänner som hon. Efter några timmars ältande om det manliga egot samt upprepande konstateranden över hur det är helt omöjligt att förstå hur de tänker, kom vi båda fram till samma hopplösa önskan som vi alltid gör och därför har varit vår låt i flera år nu: "Damn! I wish I was a lesbian, so I could fall in love with you..."



Hittade den här gamla bilden från nyår 2007 och tro det eller ej men detta är inte konstlat, this is just how we role!