Stumble in the Stairs

Min mamma är tuff, men jag tror också att hon framstår som betydligt mer osentimental än vad hon egentligen är av den anledningen att jordklotets blödigaste homo sapien råkar vara just hennes karl. Bredvid pappa, som bölar öppet framför allt från Extreme Home Make Over till Sportens Årskrönika, skulle de flesta uppfattas som stenansikten. Mamma blir på så sätt "mannen i förhållandet" om man ska prata utifrån traditionella könsroller, pappa gråter och mamma sitter bredvid och himlar med ögonen just för att pappa gråter. Detta resulterar dock i en snedvriden bild för mamma är mer känslosam än hon någonsin skulle erkänna, och det skiner så väl igenom ibland. Som när jag kommer hem och hälsar på och hon alltid kramar om mig och pussar mig på pannan eller kinden. Den kramen och den pussen är liksom hårdare än alla andra kramar och pussar, som om hon skulle vara rädd för att jag ska försvinna igen om hon inte håller i mig hårt. Eller som när hon halvt bryter ihop under en lektion på jobbet bara för att hon gör en fuling och kollar hennes dotters blogg på arbetstid och råkar se ett inlägg där det står "Saknar mamma" i. Men den gången det kanske tydligast visade sig var när vi såg Mamma Mia tillsammans och scenen med "Slipping Through My Fingers" kom. Mamma förklarade mellan tårarna att texten var exakt som hon känner, och plötsligt var mammas innersta tankar om oss blottade. Sen dess är detta våran låt och kommer alltid vara. 



The feeling that Im losing her forever
And without really entering her world
Im glad whenever I can share her laughter
That funny little girl

Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see whats in her mind
Each time I think Im close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time



Idag är det din dag mamma och av den anledningen tänker jag säga dessa saker till dig just idag:
Alla de saker som du är rädd för, som att du aldrig riktigt kommer att förstå vad som händer i mina tankar eller att jag inte skulle vara tillräckligt nära för att vi aldrig kommer bo i samma stad, är i onödan. För jag har släppt in dig i mina innersta tankar just för att jag vet att du alltid lyssnar och tar emot dem med lika öppna armar som du tar emot mig när jag kommer hem och hälsar på. Vi kommer aldrig glida ifrån varandra för att vi har 30 mil mellan oss, för du är ju den värld jag lever i. Jag glider sig aldrig ur fingrarna för... utan dig är jag ingenting.

Nu får vi verkligen hoppas att du är en duktig mamma och läser din dotters blogg i dag då det är söndag och inte väntar med det till måndag, för då vet man aldrig vilket emotionellt vrak till lärare dina stackars elever kan behöva tampas med :)  

Jag älskar dig mamma, Grattis på mors dag!