Bröllopet med stort B i bilder


Efter shoppingen bestämde vi oss för att, hur jobbigt det än verkade, ändå ta oss till Westminister Abbey för att kolla läget. På vägen var staden kantad med flaggor och vi kände hur gåshuden började infinna sig.

Det var så fint att vi blev nervösa för morgondagen för vi förstod ju nu hur sjukt stort det här är. Vi kunde konstatera att var är på exakt rätt plats vid rätt tidpunkt för en gångs skull.

Och som vi sett på TV så kampades det för fullt.


Väl hemma blev det mat och vin för att fira att vår älskade gäst anlänt till huset. Vi bestämde oss för att dra i väg till Gigulum för ett, högst två, glas vin. Vi skulle ju upp tidigt för the big day så det fick bli väldigt lugnt, or so we thought....

Ja nånstans spårade det ur, antagligen ungefär här, och jag hamnade på promenad hem själv från Balham för att komma hem till insikten att bachelor nr whatever "sover" i min älskade grannes rum.

Morgonen efter förundrade vi oss över hur det kunde bli sånt röj när vi ju faktiskt hade hållt oss till två glas vin var. "Jo men vi drack ju en flaska var på bakgården innan vi gick" konstaterade Annika då och poletten trillade ner. Vi bestämde oss för att man aldrig ska säga "ikväll får det bli väldigt lugnt" för det är endast ett tecken på att det kommer resultera i motsatsen. Must remember that one.

Jaha upp kom vi i alla fall på något sätt och vi började vallvärden till Hyde Park. Väl framme inhandlade vi flaggor och insåg att det sedan bara var att följa strömmen.

Picknick framför storbildsskärmarna och intågandet började. Vi såg aldrig när Viktora och Daniel kom så vi ljublade lite åt Norges kung och drottning istället. Lite skamfullt jag vet, men man får ju ta det som erbjuds.


Och picknick är ett begrepp vi tar på allvar. Massa kakor, bauetter, chips och framförallt Champagne hade vi laddat upp med.

Så här exalterade ser man ut när man ska titta på kungligt bröllop.

Ett tillfälle då det är befogat att ha crazy eyes.

120000 människor sa de att det var i Hyde Park vid detta tillfälle. Insåg att det är som om hela Örebro skulle samlas på ett och samma ställe.

Sen kom det två stycken "I will" och....

....det var dags att korka upp champagnen och vifta för fullt

Skål för fan!

To the happy couple!

Fortfarande trötta från dagen innan kom vi hem och bestämde att det var dags för nap time. Med nya tag tändes grillen och nya vinflaskor öppnades för nu skulle det ju dansas.

Hurra för den nya prinsessan!

På lördagen blev det indisk lunch och sedan upp på stan för ännu mera shopping, samt var Anna tvungen att säga hejdå till sin nyfunna kärlek en sista gång, tårdrypande värre. Framåt kvällen insåg vi att det ju var Valborgsmässoafton och gav oss på ett försök till att sjunga Vintern Rasat men jag blev djupt besviken på mitt sällskaps dåliga textkunnighet. Sämst av alla var Amanda och smeknamnet "the obviously adopted one" fick ett stort O i Obviously. Det bar sedan av till Camden för festligheter och vi hamnade på ett ställe som påminde lite smått om ett högstadiedisko.

Nere i en källare och med balonger i taket, men skoj var det!

Tre dagars hårt firande har gjort oss aningen möra men också fyllda med energi från besöket. Anna hade ju bokat flyg hem ca 7 på morgonen så det var bara för Kihlén att åka direkt från klubben till flygplatsen. Sjukt imponerad att hon kom med flyget, hatten av darling! Det trista är bara att jag saknar er alla ännu mer nu när ni hälsar på en efter en, måste bli kvitt den här hemlängtan nu en gång för alla. En superrolig helg var det i alla fall och nu blir det snart besök från de norra bräddgraderna, dags för socionomfest alla Norrland!
aaahhha gudars vilket innehållsrikt blogginlägg, känns typ som att jag fuskade nu ahha. men ja de va en klockren helg =) nu har vi "ledigt" tills på torsdag då vi startar upp nästa vända =P
Haha ja vilken novell du har skrivit elle bilderbok. I like! Jag verkar ju helt hysterisk med väskan och på första pubbilden med :) vino tinto liksom :) Saknar er såå. Tack för en fin helg, Vill tillbaka till bakgården.
Jättefint inlägg!! Tyckte det var en ganska klockren personlighetsbeskrivning hur vi hälsade er efter så lång frånvaro, jag genom att smågrina för att det var så konstigt att se er på en annan plats, anna genom att skrika om shopping. Tyvärr överlever nog ingen av dessa personligheter en katastrof, men det blir ju iaf bra bloggmaterial :) puss och kram