Stumble in the Stairs

2011, the year of possibilities, the year of disappointments, the year of great lessons. Som min kära Amanda redan konstaterat så fint i sin nyårskrönika är den största läxan vi lärt oss det här året inte "det blir inte alltid som man har tänkt sig" utan snarare "det blir väldigt sällan som man har tänkt sig". Men för att sedan dra lärdomen ett steg till kan man också konstatera att vi även lärt oss att detta inte behöver vara något negativt.

Kändes på något sätt passande att även nyårsafton gick i detta tema. Vaknar vid 8 och känner mig som en påse bajs. Feberfrossa, jättehosta, värk i bihålorna samt så pass ont i halsen att jag knappt kan prata med någon. Tanken på att vi en och en halv timma senare måste sätta oss i bilen för att åka till tåget kändes som att springa upp för Mount Everest och K2 på samma dag. Bara tanken på att dra väskjäveln som utan möda kan ta kål på mig i friskt tillstånd, gjorde att jag med tugnt hjärta tog fram telefonen och smsade mina älskade vänner som jag ju längtat så efter att få spendera nyår med.

Ja det var då denna look jag hade tänkt mig igår....

....men det blev istället den här, men hostmedicin går ju också att skåla i :)

Ja det blev defenitivt inte som jag hade tänkt mig och det var allt annat än kul att se på klockan när jag visste att tåget skulle gå samt när gänget skulle mötas upp för bubbel. Som tur var var jag ändå så pass sjuk att jag visste att det hade varit en omöjlighet att ens sitta på tåget. Och sen kom ju de finaste meddelanden i stil med "vi saknar dig" och "det blev inte detsamma utan dig". Världens största tack till ni underbara!

Jaha vad finns det sedan att säga om året som gått. Ja en jävla massa helt klart. Började ju med katastrof nr 1 då jag blev singel på riktigt för första gången på 4,5 år och hanterade det som ett proffs genom att fly landet.

Ja det var verkligen helt underbart att dra iväg på nya äventyr, läskigt men på ett bra sätt. Illa timing bara att jag hunnit hitta karl nr 2 precis innan vi skulle iväg, men med lite fantasi, väldigt lite bror och inte så lite alkohol var det lätt ordnat och katastrof nr 2 var ett faktum. Good thinking!

Ja London är ju helt klart det största och finaste som hände 2011, det var en resa som ställde mycket på sin spets och jag fick lära mig att jag minsann kan vara lite street smart när jag måste. Kan ju inte låta bli att göra en liten tribute till London här i bilder, det vore inte rätt med en nyårskrönika utan detta.

Ja detta kollage skulle kunna hålla på i all oändlighet inser jag när jag tittar igenom alla bilder men det är ju för att vi hann med så sjukt mycket på bara 4 månader, det mesta utom att får ett jobb då :) Vi lärde oss hur man shoppar när man inte har pengar (1 pound store!), hur man värmer varann under extrema köldförhållanden (vin and lots of it!), vi lärde oss åka buss (eller hur Amanda?) och hur man gör dagdriveri till en heltidssysselsättning. Jag hann supa bort tre jackor och en mobiltelefon på en månad, vi hann bli "utbildade" i diverser CPR osv varav Amanda var den enda som hittills fått användning för hehe ;) När jag nu ser tillbaka på London som en 4 månaders semester är det helt klart den bästa resa jag gjort, även om det inte på något vis blev som jag hade tänkt mig det.

Men London är ju faktiskt inte det enda som hänt under 2011 även om det ibland känns så. Vi åkte ju faktiskt hem och jag fick bo i Loka i en månads tid. Som tur var kom ju Londonligan och hälsa på and the world made sense again.

Men sen var det dags att gå tillbaka till verkligheten, som att ha ett jobb exempelvis. Som tur var var ju sommaren inte slut än.

Sol, bad, Liseberg, kulturkalaset, The Arks sista spelning och en hel del öl senare blev det ju ändå höst, men inte fan har vi tråkigt för det inte. Och jag fick fylla år igen samt flytta samt känna desparetionens vingslag så pass hårt att jag gick med alla glada vänner i internet-date-djungeln. Och poff så var katastrof nr 3 ett faktum. Hann precis med tredje gången gillt innan året tog slut så det ju bara passande att det skulle sluta på det sättet :)

För att sammanfatta året skulle jag kunna säga så här: Mycket har varit pissjävlakukrövfanskitfitt-jobbigt. Men mer har varit fab. Och det är helt enkelt på grund av två faktorer: Att vi åkte till London, samt att jag har det absolut bästa vännerna man kan ha. En hyllning till er kommer här i form av ett Carrie-citat: "When you go out on a saturday night there is one thing you should always bring with you, your friends."

Årets kärlek: London

Årets nykomling: Happy Pancake

Årets längsta bussresa i förhållande till avstånd: tilldelas Amanda, oklart exakt hur länge men ca 4 timmar

Årets ord: Daydriver

Årets långdistansförhållande: Kihlén och hennes mulburry-väska. Förhållandet överlevde och de är nu reunited.

Årets kommentar: "Åh jag hatar killar som ringer det är så jävla äckligt!!!" av Amanda Gustafsson

Årets psykbryt: tilldelas Annika tappat bort el-stickan och försökte hämta ut en ny

Årets nya maträtt: Lila räkpasta, kock = Amanda Gustafsson

Årets låt: S&M med Rihanna

Årets hjärnsläpp: När jag och Amanda helt plötsligt inte kunde klockan när vi skulle gå på bio.

Årets bästa affär: Primark och 1  pound store, för oss utan pengar.

Årets största förvirrning/naivitet: Kihlén och  jag på bussen när det sitter folk och snortar kokain och vi tror att det är godispulver/snus.

Årets motto och läxa: Det enda man kan vara säker på är att det inte blir som man har tänkt sig, men det blir bra ändå.

Det finns många soundtracks för året som gått men jag tänkte istället skicka med den låt som jag tänker ha som soundtrack för 2012. Klyschornas mästare=det som inte dödar det härdar. Jo men så är det nog och då jag uppenbarligen varit guds hackkyckling detta året säger jag bara fuck this för jag är inte rädd längre. Is it my heart you want then take another little piece när du ändå håller på asshole! Gott nytt år allihop! :)