Stället där "soc" står för socitetshus istället för socialtjänst
Äntligen var de här båda två och Londonligan var än en gång komplett.
Torsdag morgon och Annika vaknar glad med frukost på sängen. Här ska det skämmas bort!
Trots diverse bitchar på samtliga vädersändningar som lovat regn regn och ännu mer regn under hela helgen var det varmt och till och med soligt. Detta innebar bryggan med våra vänner Sofiero och Rekorderlig. "Klockan är väl ändå efter tolv?" sa Annika i samma sekund som hon insåg att så inte var fallet. Hakuna Matata på den, det är ju semester!
Som snälla föredetta sambos beslutade vi att baka en paj till Amandas ankomst. För att få känna på landet-känslan lite mer bland alla laptops och bra täckning på mobilerna kom vi på den briljanta idén att plocka blåbär för att ha i pajen. Det blir nog trevligt, tänkte vi. Enligt mamma fanns det ju "så OOOOtroligt mycket blåbär i skogen, och tänk så stora de är också!". Ja bilden till höger visar väl ungefär hur gott om blåbär det var. Upp i träsk bland fästingar för att hitta dessa få och löjliga bär. Tur att det fanns hallon i frysen.
Men god blev den i alla fall och den var redo lagom till den sista pusselbiten anlände i form av Amanda. En öl på den och vi hade åstadkommit perfektion.
Hela Londonligan together again.
Pasta med rödvin och massa catching up senare var det dags för det obligatoriska nattdoppet. Nakna och glada ramlade vi halvt ner för backen som vi fick lysa upp med Amandas mobil. Bland fladdermöss och ormar hittade vi ändå bryggan och det helt ljuvligt ljumma vattnet. Då bastun på andra sidan fortfarande lyste fick vi för oss att simma över och kolla läget. Sekunden vi var på väg upp på bryggan sprillans utan badkläder kom det två "personal" som skulle låsa. "Tyvärr stänger vi nu men ni kanske vill gå upp innan och hämta era saker?" frågade de innan vi i kör utropade "Nej tack!!!" och simmade hem igen. Ibland får även dagdrivare änglavakt tydligen.
Lördag och morgondopp direkt. Sedan vidare ner på brunnen för den klassiska rundan.
In på receptionen för glassinköp och diverse te och tvål. Annika hittade även ett fint armband vilket var skoj.
Sedan vidare på promenix för att se oss runt. "Jaha det finns soc även här" utropar Amanda plötsligt och jag ser mig om och ser skylten hon fått syn på. "Nej här omkring står soc för socitet istället för socialtjänst" påpekade jag informativt.
In till Vattensalongen för att dricka lite helande vatten, kan ju aldrig skada efter en inte alltid så hälsosam livsstil de senaste månaderna. Är ju dock så pass gravt alkoholiserad vid det här laget att jag inte kunde annat än fantisera om hur det skulle vara om det kom vin ur dessa fantastiska kranar istället.
Det var väl ungefär här vi insåg att det gått allt för många timmar utan alkohol och lämpligt nog gick vi till just Stora socitetshuset för en av Lokas Long Drinks på uteserveringen.
Underbart men varmt så vi gick hem och tog med oss sangrian till bryggan för att steka lite. Där fick vi alla någon form av synsk kraft och kunde helt plötsligt se in i allas våra framtider. Ljus är den tydligen inte men oj så underhållande! Efter ett tag blev vi hungriga och satte oss på verandan istället för att invänta grillen, men sangrian hängde med.
Massa mat senare bjöd Faster på rosa bubbel och vi kände alla att lyxen nått sin spets.
Ner till baren i gen för en till cocktail för att avsluta helgen. Insåg ju snabbt att det var ett bröllop vi kom mitt in i och blev på så vis aningen utmobbade. Men kvällen var ljum och vi ägnade oss åt att mobba trubaduren som måste ha gått in i någon form av psykos när han skrev den där låtlistan. När "En del av mitt hjärta" med Thomas Ledin kom blev efterfest-känslon så stor att vi helt enkelt fick nog.
Även om kärlek på många sätt äcklar mig lite just nu kunde jag inte annat än le när jag såg brudparet dansa och le mot varandra i sommarnatten. Det kändes bra på nåt sätt, vet inte riktigt varför.
Idag har vi sedan badat ännu mer och dessutom fått chansen att simma över och prova bastun med badkläder på den här gången. Lägligt nog blev det storm precis när vi kommit fram vilket gjorde det ännu mysigare där inne. Mindre mysigt att slänga sig i och simma hem dock. En galet härlig helg har det varit i alla fall som började reda ni onsdags och avslutas typ nu, för nu ska jag sova. Imorgon kommer syster och sen är det snart dags för hemfärd till allt det jag flydde från för snart ett halvår sedan, lite nervös ändå :) Men sen tänker jag på vilka som finns och väntar på mig där och då blir jag glad ända nere från magen.
Torsdag morgon och Annika vaknar glad med frukost på sängen. Här ska det skämmas bort!
Trots diverse bitchar på samtliga vädersändningar som lovat regn regn och ännu mer regn under hela helgen var det varmt och till och med soligt. Detta innebar bryggan med våra vänner Sofiero och Rekorderlig. "Klockan är väl ändå efter tolv?" sa Annika i samma sekund som hon insåg att så inte var fallet. Hakuna Matata på den, det är ju semester!
Som snälla föredetta sambos beslutade vi att baka en paj till Amandas ankomst. För att få känna på landet-känslan lite mer bland alla laptops och bra täckning på mobilerna kom vi på den briljanta idén att plocka blåbär för att ha i pajen. Det blir nog trevligt, tänkte vi. Enligt mamma fanns det ju "så OOOOtroligt mycket blåbär i skogen, och tänk så stora de är också!". Ja bilden till höger visar väl ungefär hur gott om blåbär det var. Upp i träsk bland fästingar för att hitta dessa få och löjliga bär. Tur att det fanns hallon i frysen.
Men god blev den i alla fall och den var redo lagom till den sista pusselbiten anlände i form av Amanda. En öl på den och vi hade åstadkommit perfektion.
Hela Londonligan together again.
Pasta med rödvin och massa catching up senare var det dags för det obligatoriska nattdoppet. Nakna och glada ramlade vi halvt ner för backen som vi fick lysa upp med Amandas mobil. Bland fladdermöss och ormar hittade vi ändå bryggan och det helt ljuvligt ljumma vattnet. Då bastun på andra sidan fortfarande lyste fick vi för oss att simma över och kolla läget. Sekunden vi var på väg upp på bryggan sprillans utan badkläder kom det två "personal" som skulle låsa. "Tyvärr stänger vi nu men ni kanske vill gå upp innan och hämta era saker?" frågade de innan vi i kör utropade "Nej tack!!!" och simmade hem igen. Ibland får även dagdrivare änglavakt tydligen.
Lördag och morgondopp direkt. Sedan vidare ner på brunnen för den klassiska rundan.
In på receptionen för glassinköp och diverse te och tvål. Annika hittade även ett fint armband vilket var skoj.
Sedan vidare på promenix för att se oss runt. "Jaha det finns soc även här" utropar Amanda plötsligt och jag ser mig om och ser skylten hon fått syn på. "Nej här omkring står soc för socitet istället för socialtjänst" påpekade jag informativt.
In till Vattensalongen för att dricka lite helande vatten, kan ju aldrig skada efter en inte alltid så hälsosam livsstil de senaste månaderna. Är ju dock så pass gravt alkoholiserad vid det här laget att jag inte kunde annat än fantisera om hur det skulle vara om det kom vin ur dessa fantastiska kranar istället.
Det var väl ungefär här vi insåg att det gått allt för många timmar utan alkohol och lämpligt nog gick vi till just Stora socitetshuset för en av Lokas Long Drinks på uteserveringen.
Underbart men varmt så vi gick hem och tog med oss sangrian till bryggan för att steka lite. Där fick vi alla någon form av synsk kraft och kunde helt plötsligt se in i allas våra framtider. Ljus är den tydligen inte men oj så underhållande! Efter ett tag blev vi hungriga och satte oss på verandan istället för att invänta grillen, men sangrian hängde med.
Massa mat senare bjöd Faster på rosa bubbel och vi kände alla att lyxen nått sin spets.
Ner till baren i gen för en till cocktail för att avsluta helgen. Insåg ju snabbt att det var ett bröllop vi kom mitt in i och blev på så vis aningen utmobbade. Men kvällen var ljum och vi ägnade oss åt att mobba trubaduren som måste ha gått in i någon form av psykos när han skrev den där låtlistan. När "En del av mitt hjärta" med Thomas Ledin kom blev efterfest-känslon så stor att vi helt enkelt fick nog.
Även om kärlek på många sätt äcklar mig lite just nu kunde jag inte annat än le när jag såg brudparet dansa och le mot varandra i sommarnatten. Det kändes bra på nåt sätt, vet inte riktigt varför.
Idag har vi sedan badat ännu mer och dessutom fått chansen att simma över och prova bastun med badkläder på den här gången. Lägligt nog blev det storm precis när vi kommit fram vilket gjorde det ännu mysigare där inne. Mindre mysigt att slänga sig i och simma hem dock. En galet härlig helg har det varit i alla fall som började reda ni onsdags och avslutas typ nu, för nu ska jag sova. Imorgon kommer syster och sen är det snart dags för hemfärd till allt det jag flydde från för snart ett halvår sedan, lite nervös ändå :) Men sen tänker jag på vilka som finns och väntar på mig där och då blir jag glad ända nere från magen.
En av två är framkommen!
And life is pretty damn good :)
Imorgon blir det bad oavsett väder, känns som ett löfte jag kommer få ångra...
Imorgon blir det bad oavsett väder, känns som ett löfte jag kommer få ångra...
This is how I spend my summer...
Om det skulle vara nån som nångång har tänkt tanken "undra vad hon gör där borta på landet hela dagarna..." så kan jag ge ett svar: det här och inte mycket mer. Dagens kraftansträngningar består utav att förflytta mig mellan hammocken, brassen och bryggan. Rätt lagom efter 4 veckors slitigt dagdriveri.
En rastlös människa skulle då antagligen undra "men hur får hon dagarna att gå?". Men för en dagdrivare kan jag meddela att det inte är några som helst problem.
Dags för lite förfriskningar innan jag tar mig en nap på solsängen, this is life folks.
En rastlös människa skulle då antagligen undra "men hur får hon dagarna att gå?". Men för en dagdrivare kan jag meddela att det inte är några som helst problem.
Dags för lite förfriskningar innan jag tar mig en nap på solsängen, this is life folks.
Champagne och snittar
Firandet av fasters födelsedag kom in på dag tre då det blev lördag. Fram med cocktailklänningen och locktången för nu skulle det bli champagne och snittar. Och det blev det också, så det räckte och blev över.
Bästa kussen på plats, ny pojkvän men fortfarande samma söta unge. Hann inte få med den lilla pinglan på kort då hon har aningen svårt för att sitta still. Men nu var det dags för skumpa!
Och inte bara skumpa utan rosa skumpa. Tog detta kort för att försöka få med den underbara färgen men insåg när jag lade in kortet i datorn att det inte alls gjorde sig på kortet. Men jag ger mitt ord och heder som godsherre på att den var rosa och helt fantastisk.
Födelsedagsbarnet till höger i en fantastisk svart cocktailklänning med vit tyll nedtill. Till vänster födelsedagsbarnets svägerska, dvs min mamma, i en somring och söt rosa kreation som matchade den rosa champagnen mycket väl. Tror jag skulle kunna jobba på röda mattan som kommentator faktiskt.
Plötsligt höjde faster sitt glas och sa med hög röst "nu skulle jag vilja utbringa en skål....utan att börja gråta". Ja ungefär så långt hann hon innan tårarna började spruta och nåt pipande ljud kom ut som vi alla aningen fick gissa oss fram till vad det betydde. Är dock ganska säker på att hon sa "skål för livet...snyft snyft...jag älskar er alla så mycket pip pip och snyft". Faster håller alltid de finaste talen ;)
I present fick faster ett halsband direkt från London och blev därmed hedrad med titeln "Special Auntie".
And one more for the cheap seats in the back!
Det blev en rolig fest och jag insåg att det inte behöver vara så hemskt med släktträff när allt kommer omkring, så länge det är guldkornen som är på plats. Som dessa två kussar exempelvis.
Och denna "bästaste" kusinflickvän tillsammans med resten av gänget. Hoppas vi ses snart igen!
Bästa kussen på plats, ny pojkvän men fortfarande samma söta unge. Hann inte få med den lilla pinglan på kort då hon har aningen svårt för att sitta still. Men nu var det dags för skumpa!
Och inte bara skumpa utan rosa skumpa. Tog detta kort för att försöka få med den underbara färgen men insåg när jag lade in kortet i datorn att det inte alls gjorde sig på kortet. Men jag ger mitt ord och heder som godsherre på att den var rosa och helt fantastisk.
Födelsedagsbarnet till höger i en fantastisk svart cocktailklänning med vit tyll nedtill. Till vänster födelsedagsbarnets svägerska, dvs min mamma, i en somring och söt rosa kreation som matchade den rosa champagnen mycket väl. Tror jag skulle kunna jobba på röda mattan som kommentator faktiskt.
Plötsligt höjde faster sitt glas och sa med hög röst "nu skulle jag vilja utbringa en skål....utan att börja gråta". Ja ungefär så långt hann hon innan tårarna började spruta och nåt pipande ljud kom ut som vi alla aningen fick gissa oss fram till vad det betydde. Är dock ganska säker på att hon sa "skål för livet...snyft snyft...jag älskar er alla så mycket pip pip och snyft". Faster håller alltid de finaste talen ;)
I present fick faster ett halsband direkt från London och blev därmed hedrad med titeln "Special Auntie".
And one more for the cheap seats in the back!
Det blev en rolig fest och jag insåg att det inte behöver vara så hemskt med släktträff när allt kommer omkring, så länge det är guldkornen som är på plats. Som dessa två kussar exempelvis.
Och denna "bästaste" kusinflickvän tillsammans med resten av gänget. Hoppas vi ses snart igen!
Ja men du måste nog stå upp för att höra detta...
Jag blir lika förundrad gång på gång, över hur stark och verklig den villkorslösa kärleken är. Jag har ju bestämt mig för att inte dölja mitt livs största misstag utan berätta och försöka stå rakryggad inför ansvaret, i hopp om att kunna infinna förlåtelse från mig själv. Idag blev det Lena och Mickes tur, dvs faster och hennes karl. De frågade rakt ut vad som hänt och Micke frågade "ska vi dricka lite mer vin?" och jag svarade snabbt "tro mig, ni kommer behöva det om ni ska lyssna på den här soppan från början".
Innan jag tog ett djupt andetag och berättade hela historien sa jag "men ni får lova att inte sluta älska mig när nu hör vad det är jag har gjort...ni borde kanske sitta ner för det här....". Men då högg faster i med hårdaste rösten och rusade ur stolen som stucken i rumpan och utropade " nej nu får du stå upp, ja men du behöver nog stå upp för att höra detta". Hon håller sedan om mig och ser mig djupt i ögonen och säger "Det finns ingenting du kan göra som skulle få mig att sluta älska dig. Jag kommer kanske inte alltid älska det du gör. Men jag kommer alltid att älska dig".
Ibland blir man så lycklig över de personer man har runt omkring sig, de personer som kan leda en rätt när man gått vilse. Jaja nu har jag druckit några glas vin men det menar jag faktiskt, på riktigt! :)
Känns bra att somna med den tanken ;) Sweet dreams gott folk!
Innan jag tog ett djupt andetag och berättade hela historien sa jag "men ni får lova att inte sluta älska mig när nu hör vad det är jag har gjort...ni borde kanske sitta ner för det här....". Men då högg faster i med hårdaste rösten och rusade ur stolen som stucken i rumpan och utropade " nej nu får du stå upp, ja men du behöver nog stå upp för att höra detta". Hon håller sedan om mig och ser mig djupt i ögonen och säger "Det finns ingenting du kan göra som skulle få mig att sluta älska dig. Jag kommer kanske inte alltid älska det du gör. Men jag kommer alltid att älska dig".
Ibland blir man så lycklig över de personer man har runt omkring sig, de personer som kan leda en rätt när man gått vilse. Jaja nu har jag druckit några glas vin men det menar jag faktiskt, på riktigt! :)
Känns bra att somna med den tanken ;) Sweet dreams gott folk!
Kom igen Lena (happy birthday)
Idag fyller finaste faster år och det ska firas i dagarna tre verkar det som, grillning idag, tårta imorgon och cocktailparty på lördag. Fast ibland tror jag att det snarare är det faktum att faster är ledig fredag till måndag denna veckan som hon egentligen firar. Denna sommaren har faster nämligen åkit på det outhärdliga ödet att behöva sommarjobba, vilket hon också lyckas få in i alla möjliga samtalsämnen som inte alls har med det att göra ursprungligen.
Ex.
Jag: Gud så skönt det är på bryggan
Lena: Ja för ett ögonblick glömde jag bort att jag ska jobba i morgon...
Lena: Hur är det med min lilla semesterfirare då?
Jag: Det är bara bra!
Lena: Ja för själv jobbar jag ju vet du...
Jag: Faster, vad tror du är meningen med livet?
Lena: Ja inte är det att sommarjobba i alla fall!
Ja ok den sista är kanske något överdriven, men det är också just det som faster ofta är :)
Cheer up faster, sommaren är kort och du har många semestrar kvar som ligger och väntar. Och tills dess vet vi ju alla vilken låt som du kan ha i bilen när du är på väg till jobbet för att peppa upp dig själv. Jag har spelat den för dig många gånger och sett dig dansa till den och dessutom är den mycket bättre än trista happy birthday eller nåt sånt skit. Och i ärlighetens namn tror jag att den är skriven till dig, jag menar vem annars...
En dag när du minst anar det kommer jag flygandes in på Sveavägen i randig tröja och hatt, visslar så att du kommer till fönstret och undrar vad fan det är som pågår. Sen drar jag med dig ut och dansar på taken hela natten, till just den här låten. Grattis finaste du, present får du sen när du kommer hem från jobbet ;)
Ex.
Jag: Gud så skönt det är på bryggan
Lena: Ja för ett ögonblick glömde jag bort att jag ska jobba i morgon...
Lena: Hur är det med min lilla semesterfirare då?
Jag: Det är bara bra!
Lena: Ja för själv jobbar jag ju vet du...
Jag: Faster, vad tror du är meningen med livet?
Lena: Ja inte är det att sommarjobba i alla fall!
Ja ok den sista är kanske något överdriven, men det är också just det som faster ofta är :)
Cheer up faster, sommaren är kort och du har många semestrar kvar som ligger och väntar. Och tills dess vet vi ju alla vilken låt som du kan ha i bilen när du är på väg till jobbet för att peppa upp dig själv. Jag har spelat den för dig många gånger och sett dig dansa till den och dessutom är den mycket bättre än trista happy birthday eller nåt sånt skit. Och i ärlighetens namn tror jag att den är skriven till dig, jag menar vem annars...
En dag när du minst anar det kommer jag flygandes in på Sveavägen i randig tröja och hatt, visslar så att du kommer till fönstret och undrar vad fan det är som pågår. Sen drar jag med dig ut och dansar på taken hela natten, till just den här låten. Grattis finaste du, present får du sen när du kommer hem från jobbet ;)
Den här låten handlar om obesvarad kärlek
Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Från dagdrivare till semesterfirare
Ja nu är det en vecka sedan jag bloggade sist vilket ju absolut inte är ok. Men då jag inte har Internet på mitt rum längre blir det lite mer omständigt vilket gjort att jag ursäktat mig under denna period av omställning. But no more!
Det började ju med hemresa för en vecka sedan nu, ja nu har jag faktiskt varit hemma i en hel vecka. Hemresan visade sig vara allt annat än smidig då jag fick sitta och vänta på flygplatsen från runt 5 på morgonen till 11 på förmiddagen. En minst sagt seg upplevelse. Speciellt när man är så tidig att man inte ens får checka in väskorna och det inte finns nånstans att sitta. Jag och min väskvagn hann bli väldigt taighta under dessa timmar tillsammans. Dock kände jag inget annat än glädje när jag äntligen fick skiljas från den.
Väl på planet hamnade jag givetvis bredvid en ful och något efterbliven unge med seriösa aggressionsproblem. Tappade sin jävla napp vid mina fötter säkert 5 gånger så att jag var tvungen att plocka upp den, samt slog till mig med en plånbok precis när jag var en sekund ifrån att somna. Fick inget mer än ett "sorry" från ungens white-trash-föräldrar som dessutom satt och bråkade öppet framför mig under en timmas tid. Den blick jag svarade med var inte en "det är ok-blick" utan snarare en "ni kanske borde vara oroliga över att er retarderade sons spärr för att slå tjejer redan är icke-existernade-blick". Till slut lutade sig pappan över sonen och sa med en skojsam röst "that girl hates you" och tittade på mig i väntan på ett "nej men absolut inte" tillsammans med ett skratt. Jag sa ingenting utan tittade bara på honom som att "äntligen har du förstått nånting dumjävel".
Väl hemma var det svårt att fortsätta vara irriterad när det fanns kallt vin och jordgubbar att skåla i. Och det är mest så jag har spenderat tiden sedan dess faktiskt. Vilket ju i och för sig inte är så stor skillnad från mitt tidigare dagdrivarliv, förutom att min alkoholism håller sig på hemmaplan numera.
Ja ni ser ju själva, det är sol, det är god mat, det är tupplurar i hammocken, och det är framförallt mys med hunden som jag saknat mer än alla andra sammantaget. Men även om livet är rätt gött just nu måste jag ju erkänna att en viss fest-abstinens ligger och gror latent, vilket jag hoppas på att få tillfredställa när mina forna sambos kommer om ett par veckor. Skynda er!
Det började ju med hemresa för en vecka sedan nu, ja nu har jag faktiskt varit hemma i en hel vecka. Hemresan visade sig vara allt annat än smidig då jag fick sitta och vänta på flygplatsen från runt 5 på morgonen till 11 på förmiddagen. En minst sagt seg upplevelse. Speciellt när man är så tidig att man inte ens får checka in väskorna och det inte finns nånstans att sitta. Jag och min väskvagn hann bli väldigt taighta under dessa timmar tillsammans. Dock kände jag inget annat än glädje när jag äntligen fick skiljas från den.
Väl på planet hamnade jag givetvis bredvid en ful och något efterbliven unge med seriösa aggressionsproblem. Tappade sin jävla napp vid mina fötter säkert 5 gånger så att jag var tvungen att plocka upp den, samt slog till mig med en plånbok precis när jag var en sekund ifrån att somna. Fick inget mer än ett "sorry" från ungens white-trash-föräldrar som dessutom satt och bråkade öppet framför mig under en timmas tid. Den blick jag svarade med var inte en "det är ok-blick" utan snarare en "ni kanske borde vara oroliga över att er retarderade sons spärr för att slå tjejer redan är icke-existernade-blick". Till slut lutade sig pappan över sonen och sa med en skojsam röst "that girl hates you" och tittade på mig i väntan på ett "nej men absolut inte" tillsammans med ett skratt. Jag sa ingenting utan tittade bara på honom som att "äntligen har du förstått nånting dumjävel".
Väl hemma var det svårt att fortsätta vara irriterad när det fanns kallt vin och jordgubbar att skåla i. Och det är mest så jag har spenderat tiden sedan dess faktiskt. Vilket ju i och för sig inte är så stor skillnad från mitt tidigare dagdrivarliv, förutom att min alkoholism håller sig på hemmaplan numera.
Ja ni ser ju själva, det är sol, det är god mat, det är tupplurar i hammocken, och det är framförallt mys med hunden som jag saknat mer än alla andra sammantaget. Men även om livet är rätt gött just nu måste jag ju erkänna att en viss fest-abstinens ligger och gror latent, vilket jag hoppas på att få tillfredställa när mina forna sambos kommer om ett par veckor. Skynda er!
