It's Alive!
Har precis tittat på Uppdrag Granskning från igår och fick en märklig känsla i kroppen. På något sätt var det som om min förslappade, förtvinande, alkoholförgiftade och förfallna dagdrivarkropp började rycka till lite, och minnas nånting som kändes bekant men ändå avlägset. Som om en förlorad identitet började vakna till, lite bakfull kanske, men ändå vakna till som från en sömn som känts som 100 år. Jag insåg efter ett tag att det var socionomen i mig som tände till, som gjorde sig påmind om att hon fortfarande finns där inne, även om hon inte fått speciellt mycket näring eller uppmärksamhet på lång lång tid. Jag mindes plötsligt att jag ju inte alls är helt hopplös och good for nothing som den här staden har velat få mig att tro. Jag mindes att jag ju är socionom för fan, och framförallt hur mycket jag saknar att jobba som det. Fick lust att skrika högt med skräckfilmsröst: "It's alive! It's aliiiiive!"
Den vanligaste frågan man får när man säger att man är socionom är, "Vad gör man då för nåt?". Jag har inte riktigt vetat hur man ska förklara själva professionen tidigare men idag hittade jag den här definitionen:
Tror nog det är den bästa förklaringen jag fått hittills så den tänker jag definitivt köra med i fortsättningen!
Jag tror att det är en väldigt skillnad att se på program som Uppdrag Granskning när man själv är socialsekreterare, det hamnar liksom i ett nytt sken på nåt sätt. När socialnämnden äntligen meddelade att barnen skulle få komma hem igen kände jag en glädje som nästan var overklig, tänker hålla fast vid den känslan hela dagen nu. Kom ihåg det nu alla socionomer där ute, det finns lyckliga slut! Ibland är det nog just det som vårt gäng behöver bli påminda om.
Hittade även den här bilden och tyckte den var fin och oerhört socionomig, för att vara socionom "rocks"! Nej nu vart jag för mycket göteborgare ett tag, men Maria uppskattar nog ordleken i alla fall ;)
Påminnelselapp till mig själv och alla er andra härliga socionomer där ute som jag ju tycker så väldigt mycket om, glöm aldrig detta: Bli aldrig socialchef! No good can come of it.
Kvarterskrogen nästa
Fick just ett mail från Tess där hon lite halvt bittert menade att med tanke på hur det här med våra så kallade kärleksliv går, kommer vi antagligen vara ungkarlar resten av livet och få sitta tillsammans på kvarterskrogen och bitcha när vi blir gamla. Det mest tragiska med detta var att jag, när jag läste det, tyckte att det ju verkar rätt trevligt det där! Nånstans förstår jag att detta bör ses som någon form av väckarklocka till hur mitt dagdrivande perspektiv på livet spårat ur en aning, men efter som det har just spårat ur tänker jag istället kolla på ännu ett South Park-avsnitt och sjunga Hakuna Matata för mig själv som vaggvisa. Sov gott alla fina!
Vi träffas i en glasblåsa i ett rivningshus
bak en trasig rullgardin i ett vinfärgat ljus
en sekund i taget, säkert tidlös lång
men klockan mot mitt hjärta slår mot en undergång
Jag vet vad hon heter
men jag kallar henne Tess...
Vi träffas i en glasblåsa i ett rivningshus
bak en trasig rullgardin i ett vinfärgat ljus
en sekund i taget, säkert tidlös lång
men klockan mot mitt hjärta slår mot en undergång
Jag vet vad hon heter
men jag kallar henne Tess...
Lost in translation
Så här känner vi oss varenda gång vi måste ringa och och fixa nåt här i London, vare sig det är vattnet, internet eller nåt annat. Skillnaden för mellan oss och Fredrik är bara den att för oss är det så här även när det inte är automatröst för ingen fattar ju någonsin vad vi menar!
När jag ska ta medicin bestämmer jag mig för att inte ta den och så tar jag den bara inte!
Japp, i ren Lotta på Bråkmakaregatan-anda har jag nu vägrat ta den sega och illaluktande vätskan även kallad Hostmedicin. I veckor har jag bitchat om hur stört det är att det inte finns hostmediciner i tablettform så pass att mina kära sambos ögonen nästan rullat ut ur skallen och jag ser hur de tänker "What is the big fucking deal?! Just take it already!". Men de har ju även humor vilket är en jävla tur, och efter att ha bott tillsammans i snart tre månader har vi också lärt oss rätt bra hur vi alla fungerar. Så precis som med barn började de locka med chokladtårta, den där supergoda som bara finns på Iceland var det också! Men jag var ju tvungen att vara duktig först så klart...
Natten innan hade jag för andra gången sedan jag kom hit hostat så mycket att jag till slut spytt, och de som känner mig vet att det är det värsta jag vet! Där gick till och med min gräns och jag tog den inte alls roliga utgiften av hostmedicin på Tesco. I ren Jossan/Prinsessan på ärten-anda försökte jag i desperation göra det lite mer aptitligt genom att hälla upp fanskapet i ett champagneglas. Nja, det hjälpte inget värst...
Men mot hostan hjälpte det och nu ska jag snart vara duktig igen innan jag går och lägger mig. Om jag är duktig hela veckan har mina sambos sagt att jag ska få dansa i helgen :)
Nu sova för imorgon ska vi bli brandmän!
Natten innan hade jag för andra gången sedan jag kom hit hostat så mycket att jag till slut spytt, och de som känner mig vet att det är det värsta jag vet! Där gick till och med min gräns och jag tog den inte alls roliga utgiften av hostmedicin på Tesco. I ren Jossan/Prinsessan på ärten-anda försökte jag i desperation göra det lite mer aptitligt genom att hälla upp fanskapet i ett champagneglas. Nja, det hjälpte inget värst...
Men mot hostan hjälpte det och nu ska jag snart vara duktig igen innan jag går och lägger mig. Om jag är duktig hela veckan har mina sambos sagt att jag ska få dansa i helgen :)
Nu sova för imorgon ska vi bli brandmän!
Till min finaste vän
If you loose your way, you'll find another road
‘Cause you can make a change on your own
You're moving on and you're gonna get stronger now
And nothing will break you down
You will not give in to doubt
Those days are gone, you can be who you wanna be
Start living your life for you
I believe that finally you're moving on
Something, somewhere, that you long to find
You are learning, slowly, one day at a time
That if you loose and fail, you'll be fine
You will be fine och jag älskar dig.
‘Cause you can make a change on your own
You're moving on and you're gonna get stronger now
And nothing will break you down
You will not give in to doubt
Those days are gone, you can be who you wanna be
Start living your life for you
I believe that finally you're moving on
Something, somewhere, that you long to find
You are learning, slowly, one day at a time
That if you loose and fail, you'll be fine
You will be fine och jag älskar dig.
And 12 points go to the most popular guy in the house...
Ja det var igår det gällde och herregud så nervösa vi var. Knappt hade vi hunnit hämta oss från de mindre hjärtattacker vi fick när de ropade ut Saade sist, men nu när vi hade möjligheten och framför allt skyldigheten att rösta, låg ju ansvaret på oss utvandrare. Denna kväll skulle gå i Sveriges tecken, det hade vi bestämt oss för.
Började kvällen med att Annika våfflade mitt hår med Amandas våffeltång så det blev alldeles yvigt och kul. Kände mig lite som en discodiva och det är ju inte ofta det händer så det gäller ju att ta vara på de tillfällen som erbjuds.
Sen åt vi fajitas som vi tjatat om hela veckan att vi skulle göra och drack öl medan vi laddade upp till Popular så klart. Vi åkte sedan iväg för att delta i festandet på den svenska puben också kallas "The Harcourt Arms" där finalen skulle visas. På vägen sprang vi på den svenska ambassaden och jag kände en klump i halsen av att se den svenska flaggan fladdra i vinden. Ja jag kan minsann vara patriotisk när jag vill!
Och här var den svenska puben där alla bartenders pratade svenska och för en stackare med hemlängtan som jag kunde jag nästan låtsas att jag var i Göteborg och....
...tog mig en Kopparberg så klart!
Sen böjade hela cirkusen och vi var så nervösa att vi fick turas om att fläckta varandras ansikten. När Irland kom fick jag gå och hämta vatten till oss för att vi inte skulle svättas ihjäl av att nerverna låg utanpå. För nu var ju Saade next in line!
Så här exalterade var vi när det bara var ca en minut till Saades tur. Än en gång var ju frågan om det skulle funka med burfan.
Men det gjorde det ju och vi dansade och sjöng med som aldrig förr och hela baren apploderade och jublade när rutjäveln äntligen sprängdes.
Sen var det dags att rösta och då är det allvarliga miner som gäller. Många gånger ringdes det och sedan bestämde vi oss för att åka hem och kolla på röstningen eftersom våra fötter blivit rätt möra av att stå hela tiden. När vi kommer innaför dörren hemma sätter vi på datorn det första vi gör och får veta att VI LEDER! Tog lång tid innan vi förstod att det inte var ett skämt och sedan blev det ju den roligaste röstningen på många år. När ett land sa "and 12 points go to the most popular guy in the house..." skrek vi rakt ut i soffan.
Som alla säkert redan har förstått så är ju det faktum att Eric kom tre helt och hållet vår förtjänst då det givetvis är så att det var våra röster som tog honom dit. Vi förväntar oss nu någon form av officiellt tack från Saade och Christer Björkman själva antagligen via Aftonbladets hemsida eller SVTplay. Får hålla utkik nu under dagen :)
Började kvällen med att Annika våfflade mitt hår med Amandas våffeltång så det blev alldeles yvigt och kul. Kände mig lite som en discodiva och det är ju inte ofta det händer så det gäller ju att ta vara på de tillfällen som erbjuds.
Sen åt vi fajitas som vi tjatat om hela veckan att vi skulle göra och drack öl medan vi laddade upp till Popular så klart. Vi åkte sedan iväg för att delta i festandet på den svenska puben också kallas "The Harcourt Arms" där finalen skulle visas. På vägen sprang vi på den svenska ambassaden och jag kände en klump i halsen av att se den svenska flaggan fladdra i vinden. Ja jag kan minsann vara patriotisk när jag vill!
Och här var den svenska puben där alla bartenders pratade svenska och för en stackare med hemlängtan som jag kunde jag nästan låtsas att jag var i Göteborg och....
...tog mig en Kopparberg så klart!
Sen böjade hela cirkusen och vi var så nervösa att vi fick turas om att fläckta varandras ansikten. När Irland kom fick jag gå och hämta vatten till oss för att vi inte skulle svättas ihjäl av att nerverna låg utanpå. För nu var ju Saade next in line!
Så här exalterade var vi när det bara var ca en minut till Saades tur. Än en gång var ju frågan om det skulle funka med burfan.
Men det gjorde det ju och vi dansade och sjöng med som aldrig förr och hela baren apploderade och jublade när rutjäveln äntligen sprängdes.
Sen var det dags att rösta och då är det allvarliga miner som gäller. Många gånger ringdes det och sedan bestämde vi oss för att åka hem och kolla på röstningen eftersom våra fötter blivit rätt möra av att stå hela tiden. När vi kommer innaför dörren hemma sätter vi på datorn det första vi gör och får veta att VI LEDER! Tog lång tid innan vi förstod att det inte var ett skämt och sedan blev det ju den roligaste röstningen på många år. När ett land sa "and 12 points go to the most popular guy in the house..." skrek vi rakt ut i soffan.
Som alla säkert redan har förstått så är ju det faktum att Eric kom tre helt och hållet vår förtjänst då det givetvis är så att det var våra röster som tog honom dit. Vi förväntar oss nu någon form av officiellt tack från Saade och Christer Björkman själva antagligen via Aftonbladets hemsida eller SVTplay. Får hålla utkik nu under dagen :)
Nu är videon här!
Elin och Cherry Cakes, för att jag saknar er båda två
Fick en så sjukt fin kommentar av min älskade vän Elin på ett inlägg så jag kände att det var dags för ett litet blogginlägg i hennes ära, men kanske också framförallt i Cherry Cakes ära!
Elin påpekade så fint den lilla incident som vi båda kommer minnas i alla tider, och det är en historia om Cherry Cakes. Cherry Cakes var nåt som fanns på Lidl i Dublin, och behändigt nog bodde väldigt nära. Cherry Cakes kan jag fortfarande drömma om ibland, och har letat på vartenda Lidl jag jag varit på sen dess, men förgäves. Cerry Cakes är nog en släkting till Mazarinen skulle ja tro, men oj så mycket godare! Ja som ni kära läsare hör här är min relation till Cherry Cakes inte helt normal, den osar lite smått av besatthet, men det är ingenting mot vad det var i Dublin.
Incidenten bestod i alla fall av att både Elin och jag köpt varsitt paket Cherry Cakes, i ett paket ingår det 6 st. Jag åt upp hela mitt paket framför Sex and the City den kvällen men Elin sparade på sina. Big Mistake. När Elin gått och lagt sig kände jag hur hennes Cherry Cakes stirrade och liksom ropade på mig. Efter noga kalkulerande insåg jag att jag slutade jobbet innan Elin dagen efter och därmed skulle ha tid att ersätta hennes Cherry Cakes innan hon hunnit komma hem. Utan skam satte jag alltså i mig 6 Cherry Cakes till. Dagen efter gick jag och köpte 6 st nya till Elin, men det är här tvisten kommer, då Elin tog allt för lång tid på sig att komma hem åt jag upp även dem. Jag åt alltså 18 Cherry Cakes på mindre än ett dygn och vi förstod efter detta att jag behövde förbjudas dessa underbara små beauties och åka på rehab.
Ja här är de tre paket som jag smällde in mig på skamligt kort tid.
I vardagsrummet i Dublin var en av väggarna klädda i olika bilder som tidigare hyresgäster satt upp som ett minne från deras tid i lägenheten. Min bild blev självfallet framsidan på ett Cherry Cake-paket, för så mycket som vi skrattade den gången och fortfarande gör när vi tänker tillbaka på det är forever precious.
Här är vardagsrummet på 1 Meath Street i Dublin. Nu när jag ser det inser jag ju att det vardagsrummet får vårt nuvarande här i London att framstå som 5-stjärnigt. Av nån anledning, ja jag minns inte varför, har Elin somnat i pyjamas men klackskorna på, någon aning själv om hur detta gick till Elin?
Den här låten är till dig för alla gånger vi dansade till just den och hur den fortfarande är Dublin för mig, och kommer alltid vara. Jag saknar dig hur mycket som helst, till och med mer än vad jag saknar Cherry Cakes och det säger ju en del! Hoppas vi ses betydligt mer förr än senare :)
Elin påpekade så fint den lilla incident som vi båda kommer minnas i alla tider, och det är en historia om Cherry Cakes. Cherry Cakes var nåt som fanns på Lidl i Dublin, och behändigt nog bodde väldigt nära. Cherry Cakes kan jag fortfarande drömma om ibland, och har letat på vartenda Lidl jag jag varit på sen dess, men förgäves. Cerry Cakes är nog en släkting till Mazarinen skulle ja tro, men oj så mycket godare! Ja som ni kära läsare hör här är min relation till Cherry Cakes inte helt normal, den osar lite smått av besatthet, men det är ingenting mot vad det var i Dublin.
Incidenten bestod i alla fall av att både Elin och jag köpt varsitt paket Cherry Cakes, i ett paket ingår det 6 st. Jag åt upp hela mitt paket framför Sex and the City den kvällen men Elin sparade på sina. Big Mistake. När Elin gått och lagt sig kände jag hur hennes Cherry Cakes stirrade och liksom ropade på mig. Efter noga kalkulerande insåg jag att jag slutade jobbet innan Elin dagen efter och därmed skulle ha tid att ersätta hennes Cherry Cakes innan hon hunnit komma hem. Utan skam satte jag alltså i mig 6 Cherry Cakes till. Dagen efter gick jag och köpte 6 st nya till Elin, men det är här tvisten kommer, då Elin tog allt för lång tid på sig att komma hem åt jag upp även dem. Jag åt alltså 18 Cherry Cakes på mindre än ett dygn och vi förstod efter detta att jag behövde förbjudas dessa underbara små beauties och åka på rehab.
Ja här är de tre paket som jag smällde in mig på skamligt kort tid.
I vardagsrummet i Dublin var en av väggarna klädda i olika bilder som tidigare hyresgäster satt upp som ett minne från deras tid i lägenheten. Min bild blev självfallet framsidan på ett Cherry Cake-paket, för så mycket som vi skrattade den gången och fortfarande gör när vi tänker tillbaka på det är forever precious.
Här är vardagsrummet på 1 Meath Street i Dublin. Nu när jag ser det inser jag ju att det vardagsrummet får vårt nuvarande här i London att framstå som 5-stjärnigt. Av nån anledning, ja jag minns inte varför, har Elin somnat i pyjamas men klackskorna på, någon aning själv om hur detta gick till Elin?
Den här låten är till dig för alla gånger vi dansade till just den och hur den fortfarande är Dublin för mig, och kommer alltid vara. Jag saknar dig hur mycket som helst, till och med mer än vad jag saknar Cherry Cakes och det säger ju en del! Hoppas vi ses betydligt mer förr än senare :)
Skål för Saade!
I går var det dags för det vi tjatat om hela veckan nämligen vår alldeles första After Work i London. Eftersom vi mer eller mindre tvingats i väg på en träningsdag om "Vulnerable Adults" hela dagen var det ju en av få fredagar som vi faktiskt hade "jobbat". I väg till Venn Street och det är fort!
In med drickan och skål blev det! Och skål för vad? Jo Saade så klart, hurra!
Sedan stenungsbakade pizzor för bara 5 pund och vi utropade mer än en gång att mycket bättre än då här blir det ju inte.
Vidare till Belllevue för att få dricka lite hederlig svensk cider, både Kopparberg och Rekorderlig fanns det.
Ja men skål för Saade då för fan!
En halvtimma senare. Jaha vad ska vi skåla för nu då....
Ja men Saade så klart, skål!
Med andra ord var det Saades kväll och vi firade honom om och om igen för vi visste ju att vi i kväll kan få sörja istället. Herregud vad nervös jag blev nu! Men ikväll får vi ju åtminstonde rösta :)
In med drickan och skål blev det! Och skål för vad? Jo Saade så klart, hurra!
Sedan stenungsbakade pizzor för bara 5 pund och vi utropade mer än en gång att mycket bättre än då här blir det ju inte.
Vidare till Belllevue för att få dricka lite hederlig svensk cider, både Kopparberg och Rekorderlig fanns det.
Ja men skål för Saade då för fan!
En halvtimma senare. Jaha vad ska vi skåla för nu då....
Ja men Saade så klart, skål!
Med andra ord var det Saades kväll och vi firade honom om och om igen för vi visste ju att vi i kväll kan få sörja istället. Herregud vad nervös jag blev nu! Men ikväll får vi ju åtminstonde rösta :)
Vi får Eric att vinna!
Haha det här var det roligaste idag! Vi är de bästa tyska scenteknikerna ever, Eric vann hela skiten!
http://svt.se/2.145291/
http://svt.se/2.145291/
It's not what it looks like!
I morse (eller ja nån gång runt lunch kanske) kom Annika in i mitt rum och kom på mig med en burk Nutella och en sked i högsta hugg. En väldigt skyldig min infann sig i mitt ansikte och jag fick lust att utropa "It's not what it looks like!" men kunde inte annat än bara skratta med henne. Annars brukar jag och Amanda köra med ursäkten "Jag blev rånad...med pistol!" men den var inte riktigt applicerbar i denna situation...
Hakuna Matata, det är ord som är bra...på socialtjänsten?
Har sedan jag flyttade hit och började min nya karriär som dagdrivare boggat mycket om hur Disney-filmer får nya innebörder för varje dag som går, men hittills har inget uttryck eller begrepp blivit så relevant som just detta: Hakuna Matata.
När vi ser en vattenläcka i köket, ja då vänder vi ryggen åt det, bokstavligt talat och går och bloggar istället. När gardinstängerna rasar ner går vi och äter glass istället. När creepy grannen skriker att han vill prata med oss slänger vi igen dörren mitt framför näsan på honom och gömmer oss för att ta en öl. Sedan nynnar vi i kör "hakuna matata det är ord som är bra, hakuna matata gör att man blir glad, Inga bekymmer man är lycklig var dag, är en härligt fri filosofi, hakuna matata...."
Vi funderar på att överföra detta motto till socialtjänsten sen när vi kommer hem igen. Tänkte att det kunde bli ett uppfriskande inslag till en organisation fylld av socionomer som är inlärda att möta problem och bekämpa dem, jobba med motiverande samtal för att få klienter att våga möta sina problem. Tänk er själva, mina kära socionomvänner, att ha ett nybesök och köra Timon-utläggningen fast man byter ut Timon mot en socialsekreterare och Simba till en klient:
Socialsekreteraren: "Tråkiga saker händer men kan man inte gör nånting åt dem, rätt?"
Klienten: "Rätt"
Socialsekreteraren: "Fel! När problemen hopar sig pojk, då vänder du ryggen åt dem!"
Klienetn: "Men så har inte jag fått lära mig"
Socialsekreteraren: "Då behöver du nog en ny lärare. Säg efter mig: Hakuna Matata, inga bekymmer!
Sug på den ni!
Vi som Timon:s
Närmast kameran: Jag
Bredvid mig: Annika
Underst: Amanda som somnat och som vi nu använder som ryggstöd (hon brukar somna i soffan)
Ute ur bild är Mathilda som är duktig och jobbar
När vi ser en vattenläcka i köket, ja då vänder vi ryggen åt det, bokstavligt talat och går och bloggar istället. När gardinstängerna rasar ner går vi och äter glass istället. När creepy grannen skriker att han vill prata med oss slänger vi igen dörren mitt framför näsan på honom och gömmer oss för att ta en öl. Sedan nynnar vi i kör "hakuna matata det är ord som är bra, hakuna matata gör att man blir glad, Inga bekymmer man är lycklig var dag, är en härligt fri filosofi, hakuna matata...."
Vi funderar på att överföra detta motto till socialtjänsten sen när vi kommer hem igen. Tänkte att det kunde bli ett uppfriskande inslag till en organisation fylld av socionomer som är inlärda att möta problem och bekämpa dem, jobba med motiverande samtal för att få klienter att våga möta sina problem. Tänk er själva, mina kära socionomvänner, att ha ett nybesök och köra Timon-utläggningen fast man byter ut Timon mot en socialsekreterare och Simba till en klient:
Socialsekreteraren: "Tråkiga saker händer men kan man inte gör nånting åt dem, rätt?"
Klienten: "Rätt"
Socialsekreteraren: "Fel! När problemen hopar sig pojk, då vänder du ryggen åt dem!"
Klienetn: "Men så har inte jag fått lära mig"
Socialsekreteraren: "Då behöver du nog en ny lärare. Säg efter mig: Hakuna Matata, inga bekymmer!
Sug på den ni!
Vi som Timon:s
Närmast kameran: Jag
Bredvid mig: Annika
Underst: Amanda som somnat och som vi nu använder som ryggstöd (hon brukar somna i soffan)
Ute ur bild är Mathilda som är duktig och jobbar
Pakten
Efter så många timmars gnäll och klagande att det inte går att räkna längre bestämde vi oss till slut, nu får det fan vara nog! En pakt skapades och för känsliga läsares skull slår censuren till här och nu. Uppgörelsen är väl ungefär så här: Inget mer kasst..."cuddling" :) Vi kom fram till att jag av en händelse råkar komma ihåg exakt vilket datum då jag sist upplevde bra "cuddling" och om jag säger så här, det var inte i London så det var rätt länge sen. Alicia satt mest och skrek ut sin frustration på skype genom att gång på gång upprepa det kända Fucking Åmål-citatet: "Jag ska bli celibat!". Nu är det färdigt med diverse erfarenheter av...ja vi vet inte riktigt vad vi ska kalla dem så vi snor ett begrepp från TLC dvs "Scrubs". Dock är vi väl kanske inte lika naiva som vi en gång var och förväntar oss en del snedsteg. Om ett sådant skulle inträffa kom vi fram till att den andra får äta en glass. Det ultimata hade ju givetvis varit om vi bott i samma stad så att man kunde bjuda den andra på en glass men man får ta situationen som den är och gilla läget. Nu har den andra fri access till hur mycket glass som helst om den andra trampar snett, oavsett diet eller andra skäl till varför man borde dra ner på sin glasskonsumtion.
so (no) I don't want your number
(no) I don't wanna give you mine
(no) I don't wanna meet you nowhere
(no) I don't want none of your time
cuz I'm lookin' like class and he's looking like trash...
I don't want no scrubs!
so (no) I don't want your number
(no) I don't wanna give you mine
(no) I don't wanna meet you nowhere
(no) I don't want none of your time
cuz I'm lookin' like class and he's looking like trash...
I don't want no scrubs!
Till pappa
För att påminna dig om att det kommer vända nån gång, I can see that ice is slowly melting...and it's alright
Till mamma
För att jag saknar dig....
Eurovision semi 1
Ikväll har vi kollat på TV tillsammans i huset för första gången sen vi flyttade in, och inte bara det, vi har kollat på svensk TV dessutom! Det var så underbart att se den där SVT-loggan uppe i högra hörnet precis som det ska vara. För att klargöra har vi alltså inte gått och köpt nån TV utan tittat på första semifinalen i Eurovision live på SVTplay, men det är det närmsta TV vi kommit på över två månader. Framförallt kändes det verkligen som att sitta och titta på TV och det är det som räknas. Oj så härligt det var! Till och med svensk choklad blev det när Amanda bjöd på de godbitar som norrlandsligan smugglat in i landet. Frasen "mmmmm marabou..." har aldrig varit så sann.
Problemet med min dator är att den går i nån form av stad by-läge eller nåt liknande efter ca 5 minuters inaktivitet så att skärmen blir helt svart. Jag vet ju givetvis inte hur man ändrar detta (hur gör man pappa!!??) vilket gör att man måste nudda datorn för att den inte ska dö. Två månaders dagdriveri har självfallet satt sina spår och vi insåg nog hur mycket när vi la ner all kreativitet vi hade sammanslaget för att komma på en lösning för att slippa sträcka sig fram var femte minut. Vi började med att tänka ut om vi hade nån pinne/käpp i huset som vi kunda använda. Efter ett tag kom jag på att jag hade kvar flaggan från bröllopet och vi provade med den. Det gick inte alls, inte ens efter att ha knutit ihop den till en liten klut längst fram. Vi provade med olika mycket tryck och tekniker men ingen hjälpte. Det vinnande konceptet blev istället att använda foten och fick då trixa en del för att få bordet att stå på rätt avstånd för att få så bekväm position som möjligt. Efter ett tag insåg vi just hur mycket energi och engagemang som vi lagt ner för att slippa sätta oss upp i soffan och sträcka oss framåt ibland. Latare dagdrivare får man leta efter men vi säger bara Hakuna Matata och ser nervöst framåt torsdag.
Problemet med min dator är att den går i nån form av stad by-läge eller nåt liknande efter ca 5 minuters inaktivitet så att skärmen blir helt svart. Jag vet ju givetvis inte hur man ändrar detta (hur gör man pappa!!??) vilket gör att man måste nudda datorn för att den inte ska dö. Två månaders dagdriveri har självfallet satt sina spår och vi insåg nog hur mycket när vi la ner all kreativitet vi hade sammanslaget för att komma på en lösning för att slippa sträcka sig fram var femte minut. Vi började med att tänka ut om vi hade nån pinne/käpp i huset som vi kunda använda. Efter ett tag kom jag på att jag hade kvar flaggan från bröllopet och vi provade med den. Det gick inte alls, inte ens efter att ha knutit ihop den till en liten klut längst fram. Vi provade med olika mycket tryck och tekniker men ingen hjälpte. Det vinnande konceptet blev istället att använda foten och fick då trixa en del för att få bordet att stå på rätt avstånd för att få så bekväm position som möjligt. Efter ett tag insåg vi just hur mycket energi och engagemang som vi lagt ner för att slippa sätta oss upp i soffan och sträcka oss framåt ibland. Latare dagdrivare får man leta efter men vi säger bara Hakuna Matata och ser nervöst framåt torsdag.
Kärlek på Westfields
Idag bar det av till det enorma shoppingcenter som vi hört talas om vid namn Westfields. Och shoppa gjorde vi också, fast inget annat än fönstershoppa så klart.
Direkt när vi kom innanför dörren var det nånting som sa oss att vi nog inte riktigt hörde hemma här...
Men efter lite promenerande insåg vi att det fanns andra affärer som inte var lika "Kihlénska" som dessa. Hittade Bershka också och tog ett kort i Annas ära då jag vet att hon saknar Barcelona ibland :)
På ett ställe demonstrerade de och försökte sälja helt fantastiska platt och locktänger med leopardmöster, zebramönster, chockrosa, lila osv. Det var en liten skitunge, typ 8 år, som blev stylad och sedan ville ha ett set med locktång, plattång och fön. Vi stod och fantiserade över hur lyckliga vi skulle vara om vi fick köpa ett sånt set men mitt i dagdrömmandet inser vi att ungjävlen ändå inte är nöjd! Nej hon är missnöjd med att samtliga saker är rosa, hon vill ju så klart ha en sak av varje färg. Det var länge sen jag fick en sån lust att slå till en unge och hade en lång utläggning om hur bortskämd och vidrig ungen var. Till slut orkar inte Amanda höra mer och säger med en djup suck "Men snälla Josefine du var ju precis likadan, det vet vi ju båda två", och jag kan inte annat än skratta och säga "ja men ok då".
Sen hittade jag äkta kärlek mer än en gång men fick som vanligt gå hem utan påsar. Dagdriveriet har ju uppenbarligen sitt pris, bokstavligt talat.
Direkt när vi kom innanför dörren var det nånting som sa oss att vi nog inte riktigt hörde hemma här...
Men efter lite promenerande insåg vi att det fanns andra affärer som inte var lika "Kihlénska" som dessa. Hittade Bershka också och tog ett kort i Annas ära då jag vet att hon saknar Barcelona ibland :)
På ett ställe demonstrerade de och försökte sälja helt fantastiska platt och locktänger med leopardmöster, zebramönster, chockrosa, lila osv. Det var en liten skitunge, typ 8 år, som blev stylad och sedan ville ha ett set med locktång, plattång och fön. Vi stod och fantiserade över hur lyckliga vi skulle vara om vi fick köpa ett sånt set men mitt i dagdrömmandet inser vi att ungjävlen ändå inte är nöjd! Nej hon är missnöjd med att samtliga saker är rosa, hon vill ju så klart ha en sak av varje färg. Det var länge sen jag fick en sån lust att slå till en unge och hade en lång utläggning om hur bortskämd och vidrig ungen var. Till slut orkar inte Amanda höra mer och säger med en djup suck "Men snälla Josefine du var ju precis likadan, det vet vi ju båda två", och jag kan inte annat än skratta och säga "ja men ok då".
Sen hittade jag äkta kärlek mer än en gång men fick som vanligt gå hem utan påsar. Dagdriveriet har ju uppenbarligen sitt pris, bokstavligt talat.
Helgens besök
För den som missat det har helgen varit fylld av diverse norrlänningar som jag fått träffa alldeles för lite pga snor, host, feber och halsont. Men kom gjorde de i alla fall och på fredagen vägrade jag vara isolerad längre, tog mig en dusch och hoppade i klackarna för att sätta dem i taket. "Norrlandsligan" som jag kallar dem går även under namnen Sofia, Lina och Charlotte.
Som vanligt började kvällen på "terrassen" med champagne, eller ja champagne och champagne...vi kan kalla det så! Varmt och soligt var det och efter en stund dök Annika upp med sin kära mamma Marianne för att ta en fördrink de också.
Sen bar det av till Aqua för middag och livliga diskussioner. "Vad gör din man just nu?" frågade Lina mig helt plötsligt (helt plötsligt blev det eftersom jag missat samtalsämnet totalt innan) och jag blev lite paff. "Min man? Nån sån har jag inte" sa jag smått förvirrad. "Nej men din framtida menar jag ju" fortsatte hon och jag kunde inte annat än le åt det rara i det naiva förutsättandet att det självfallet finns en sådan. Vi kom i alla fall fram till att det ju är en renodlad göteborgare jag vill ha så mitt svar blev till slut "han sitter nog nånstans på andra långgatan och dricker öl just nu". Samtidigt som jag sa det försökte jag låtsas som om jag inte syftade och tänkte på den som jag ju visste gjorde exakt det just då, tror inte jag lyckades lura mina sambos dock.
Kvällen fortsatte med klubbande på Leicester Square samt några hundra double bags som tryckte sig mot oss. Min sjukdom blev värre men nog var det värt det för att få hänga med dessa glada brudar.
Kom snart tillbaka!
Som vanligt började kvällen på "terrassen" med champagne, eller ja champagne och champagne...vi kan kalla det så! Varmt och soligt var det och efter en stund dök Annika upp med sin kära mamma Marianne för att ta en fördrink de också.
Sen bar det av till Aqua för middag och livliga diskussioner. "Vad gör din man just nu?" frågade Lina mig helt plötsligt (helt plötsligt blev det eftersom jag missat samtalsämnet totalt innan) och jag blev lite paff. "Min man? Nån sån har jag inte" sa jag smått förvirrad. "Nej men din framtida menar jag ju" fortsatte hon och jag kunde inte annat än le åt det rara i det naiva förutsättandet att det självfallet finns en sådan. Vi kom i alla fall fram till att det ju är en renodlad göteborgare jag vill ha så mitt svar blev till slut "han sitter nog nånstans på andra långgatan och dricker öl just nu". Samtidigt som jag sa det försökte jag låtsas som om jag inte syftade och tänkte på den som jag ju visste gjorde exakt det just då, tror inte jag lyckades lura mina sambos dock.
Kvällen fortsatte med klubbande på Leicester Square samt några hundra double bags som tryckte sig mot oss. Min sjukdom blev värre men nog var det värt det för att få hänga med dessa glada brudar.
Kom snart tillbaka!
Veronica Maggio om mig (och dig)
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen,
nej låt det va som i en film,
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen,
nej låt det va som i en film,
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Men när jag blundar....
Eländet fortsätter med sjukdom, arbetslöshet och olycklig kärlek. Ingen förbättring på något av nämnda områden faktiskt. Sitter nu hemma själv här en lördagkväll och tycker så synd om mig själv att jag själv blir irriterad och har lust att skrika "nu får du fan ta dig samman människa", och hade säkert gjort om jag bara haft nån röst. Märker mer och mer hur utmattad jag är av alla destruktiva tankar om det som ändå aldrig går att ta tillbaka. Lyssnar på tragisk musik och äter Mars-glass efter Mars-glass. I nuläget hostar jag så fort jag öppnar munnen så jag kan inte ens skrika ut min frustration genom att sjunga med i min patetiska musik, why God?! why???!!!
"Om jag bara gått en annan väg
Det finns inget som kan ändra redan tagna steg
Skulle göra allt som stod i min makt, och ge vad som helst just nu
Men det jag vill nå, det kan jag aldrig få"
Ja det är sån här musik jag kan sitta och deppa till, ni förstår ju själva att det här med skam har jag släppt för länge sen. Ja inte är det mycket som är bra här borta i London just nu. Hela rummet är en sophög fylld av smutstvätt, snytpapper, glasspapper, disk, smink, tops osv osv. Internet jävlas med mig när jag ska kolla på Lyxfällan på tv3play, det gör ont när jag sväljer fastän jag inte har några halsmandlar, det är nåt jävla fel på mitt soundcard så spotify funkar inte och jag har tappat smaksinnet så jag kan inte ens fullt ut känna hur god glassen är.
Men när jag blundar stilla för mig själv då ser jag det här....
....och blir helt varm inombords. När jag äntligen lyckas komma hem ska jag göra som Carrie i Sex and the City och dejta staden. Daten som aldrig sviker, Göteborg min älskling. "And I can't have noone talkning shit about my boyfriend!".
"Om jag bara gått en annan väg
Det finns inget som kan ändra redan tagna steg
Skulle göra allt som stod i min makt, och ge vad som helst just nu
Men det jag vill nå, det kan jag aldrig få"
Ja det är sån här musik jag kan sitta och deppa till, ni förstår ju själva att det här med skam har jag släppt för länge sen. Ja inte är det mycket som är bra här borta i London just nu. Hela rummet är en sophög fylld av smutstvätt, snytpapper, glasspapper, disk, smink, tops osv osv. Internet jävlas med mig när jag ska kolla på Lyxfällan på tv3play, det gör ont när jag sväljer fastän jag inte har några halsmandlar, det är nåt jävla fel på mitt soundcard så spotify funkar inte och jag har tappat smaksinnet så jag kan inte ens fullt ut känna hur god glassen är.
Men när jag blundar stilla för mig själv då ser jag det här....
....och blir helt varm inombords. När jag äntligen lyckas komma hem ska jag göra som Carrie i Sex and the City och dejta staden. Daten som aldrig sviker, Göteborg min älskling. "And I can't have noone talkning shit about my boyfriend!".
